Kom nu barn, far har ställt fram Scan Väst standaret på bordet. Nu ska ni få höra hur det var på regleringstiden.

Så låter det sällan här hemma, faktiskt aldrig. Kanske är det lite synd. Idag står dock de gamla standaren från svunnen tid och från en slakterikooperation som en gång fans på bordet i matsalen.

Till lunch kommer två års erfarenhet på jobbet som Vd för landets största köttföretag möta bortemot tvåhundra års erfarenhet från samma företag i form av före detta marknadschef, medlemschef, styrelseledamot, valberedare och lokalt förtroendevald. Inte för att nostalgin i form av några gamla dammiga flaggor är intressant utan för att historia och erfarenhet är det. Vad var sammanhanget som gjorde att det eller det beslutet fattades vid den tiden? Hur såg marknadssituationen ut? Hur var debatten kring företeelser nära vår verksamhet vid den tiden? Hur var politiken?

Det där är frågeställningar som borde ställas i många sammanhang. Jag tänker på skogsdebatten som förs idag. De skogar som idag anses värdefulla för biologisk mångfald var skogsägaren vid vite tvungen att ta bort för bara några decennier sedan och finns kvar för att samma skogsägare utövade civil olydnad. Jag tänker på de ca 1,5 miljoner kolbottnarna i den svenska skogen. De är inte landnings- och startplatser för en gigantisk utomjordisk invasionsarmada utan avtryck från den tid då landets skogar i princip var borthuggna. Där det finns en kolbotten idag fanns ingen skog vid sekelskiftet 18–1900. Jag pekar när vi är ute och går i familjens skog, och berättar. Här är det inga standar som bär flaggan utan snitslar runt träden som markerar hänsyn till kulturhistoria och miljö.

Naturen är inget fotografi, den är en film. Marknadens nu är en konsekvens av då och sen, det som hänt och det som vi förväntar oss ska hända. Köp toapapper idag, imorgon kan det vara för sent.

Att förstå framtiden är minst lika viktigt som att reflektera över det som passerat och det som tog oss hit. Vi kommer från ett reglerat lantbruk som var bra på att säkerställa tillgång på mat. Under dryga trettio år har vi haft en mer marknadsinriktad livsmedelsbransch där särregler och skatter gjort vår svenska produktion dyrare än importen. Nu är en global livsmedelskris under uppseglande. Hur får man folk men också politiker som är vana att hyllorna alltid är fulla, det kommer alltid grejer från världsmarknaden, hur får man dem att förstå att balanserna vad gäller tillgång och efterfrågan är rejält ansträngda och att vår köpkraft om det som världsmarknaden erbjuder inte självklart är tillräcklig?

Att fundera på hur vi tog oss hit och om vi nu är på rätt ställe för att på bästa sätt ta oss dit vi vill eller om vi behöver justera kurs är viktigt. Att kunna förutse när och varför det blåser upp till storm är viktigt. Om det blåser upp till storm oftare än förr behöver nog såväl hamnar som fartyg ses över. Livsmedelsstrategin, den akuta uppseglande globala matkrisen, det fossilfria samhället, den skogliga bioekonomin är företeelser som inte i första hand berör bönder och skogsägare utan faktiskt varenda jävel. Nu är det allvar. Låt oss hjälpas åt att få fler att förstå.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland