När FNs World Food Program, WHO och EU för varje vecka skärper budskapet att vi står inför en global livsmedelskris, och vårt lands landsbygdsminister och hennes generaldirektörer står i pressträff efter pressträff och säger att landets livsmedelsförsörjning är stark och alla samtidigt vet att hälften av maten vi äter är importerad, vilket tonfall ska man välja?

När många gårdar och en hel lantbruksbransch står inför den mest utmanande perioden på nära ett sekel i en global kostnads- och förnödenhetskris, vilket tonfall ska man välja?

När fler människor kommer att gå fattiga och hungriga nästa vinter om inte vi gör vad vi kan i vårt land för att lindra det, vilket tonfall ska man välja?

Jag hade tänkt be er ta med er era finaste mössor. De ni tar på er när ni åker till stan för att sen ta av er och stå med i handen när ni står inför bankdirektören eller länsstyrelsens byråkrater.

Jag hade tänkt att vi skulle göra ett spektakulärt bål vid entrén till denna stämmolokal där vi gemensamt brände dessa symboler för ett halvt sekel av tillbakatryckt bondekraft.

För nu är en annan tid. En tid där bönder och det vi kan producera med jord- och skogsbruk plötsligt blir den viktigaste resursen för att klara de allra mest basala behoven i en utmanande tid för vårt land, för vår kontinent och för vår värld.

Nu är dock inte en tid då charader, och lättfångade poänger som gör sig bra på bild, gör någon nytta. Nu är inte tid för föreställningar.

I föreställningsvärlden så var krig i vår närhet bara nåt vi läste om i historieböcker eller såg på film. Mat och billig energi skulle alltid finnas lättillgängligt, billigt och ymnigt flödande. I den föreställningen har de flesta levt.

Livsmedelsproduktion, energifrågor och försvar har avfärdats som särintressen.

Många är de naiva illusioner och bevekelsegrunder för politiska åtgärder vilka nu kommer på skam, och som exponerar en hel kontinent för hotet från en annan världsbild.

Vilket tonfall ska man välja?

Vad är en stat? Vad är det minsta man som medborgare ska begära av sina politiker?

Jag menar att det kokar ner till nåt så basalt som inre och yttre säkerhet.

Vad är då det? Inre och yttre säkerhet?

Yttre säkert utgörs av ett robust försvar av vårt lands gränser, i egen regi och i samverkan med vänner.

Inre säkerhet handlar om att människor ska känna att de bor i ett land med ett betryggande rättsväsende och pålitlig tillgång till livets nödtorft i form av mat, och energi för värme och transporter.

Jag gjorde lumpen för 35 år sedan. Något år senare rasade muren och Sovjet upplöstes. Samma år ,1989, inleddes den storskaliga nedmonteringen av vårt lands livsmedelsproduktion. Från -92 och MacSharryreformen även EUs.

Ett robust och pålitligt energisystem som varit grunden för vår framgångsrika industri har under samma period gjorts allt mera sårbart.

I föreställningsvärlden skulle all vår säkerhet garanteras med hjälp av ledningar och kablar och båtar och lastbilar från Europa.

Vi är ganska många som med idioters envishet påpekat det korkade i det som gjorts, men varit de som kallats korkade och protektionister.

En av mina första offentliga debatter i ämnet hade jag på VFs ledarsida i mitten på 90-talet med redaktör Gunvor Nyman. Efter att jag i mitt avslutande inlägg konstaterade att ”sent ska syndaren vakna”, replikerade hon med konstaterandet att ”nu tar Ohlsson i så byxorna spricker”. Mina byxor är hela och många är de som nu är yrvakna, och ja, påverkansarbete är tålamodsprövande.

25 år senare har landets självförsörjningsgrad och försörjningstrygghet minskat från knappt 75% till idag under 50%, och konsumentens kostnader för maten under samma period har minskat från en fjärdedel till endast en åttondel av den disponibla inkomsten.

Vilket tonfall ska man välja?

Lika lite som det nu gör nån nytta med billiga poänger och spektakulära bilder från en tramsig manifestation med uppeldade mössor är det att triumferande utbrista ”vad var det vi sa”.

Politiska beslut, hur korkade de än må tyckas i backspegeln, fattas i sin samtids förhållanden. Pengarna skulle användas till bättre saker än dyrt försvar och bortskämda bönder och andra särintressen.

Vilket tonfall ska man välja?

Vad gav oss då det nedmonterade försvaret och den nedlagda jordbruksproduktionen i stället? ”

”Vad faan fick vi för pengarna?” för att prata med Leif Östling. Blev det fler sängar i vården? Blev skolresultaten bättre? Blev gatorna tryggare? Har den svällande vårdadministrationen, och jordbruksbyråkratins repressiva kontrollsystem gett oss bättre inre och yttre säkerhet? Klarar vi kriser bättre för att folk med fem år på SLU är ute och kontrollerar att en bonde har sått rätt gröda på rätt areal med två decimalers noggrannhet?

Nä! Nu är inte tid för föreställningar, dock ej heller för förnumstighet.

Alla måste se saker i ett nytt ljus efter den senaste månadens händelser. Nu befinner sig allt plötsligt i en ny tid, en tid att ändra på mycket i politiken och i myndigheters arbete och i vad folk gör om dagarna. Detta är det största paradigmskiftet sedan 1989, och det oavsett utgången av det förfärliga kriget.

Vi kan inte fortsätta att förvara fullt arbetsföra människor på universitet tills de är tretti och sen göra dem till handläggare och tillsynare för det nationella kattregistret.

Vi behöver ha fler som duschar efter jobbet och färre som duschar före, fler som mättar och färre som mäter.

Minskat beroende av omvärlden för mat och energi är inte protektionism, det är självbevarelsedrift.

Ökad Värmländsk, Svensk och Europeisk livsmedels- och energiproduktion är viktigt inte bara för den inre säkerheten utan också för den yttre. Det handlar inte bara om att säkerställa grundläggande behov för människor här utan också om att se till så att starkt importberoende och samtidigt fattiga länder och krutdurkar som Libanon, Egypten och Pakistan kan föda sin befolkning utan risk för social oro.

Inbördeskrig är bara tre mål mat bort heter det ju. Vi behöver inte mer oro i världen, vi behöver mindre.

Bönders resurser och bönders ansträngningar är avgörande för att detta ska gå att lösa.

Jag skickar pengar till Röda korset, Water Aid, UNICEF och We Effect. Jag är beredd att öppna mitt hem och ge husrum och mat till människor på flykt och i nöd.

Jag är van att jobba hårt och många timmar och är beredd att fortsätta göra det. Alla kommer att behöva göra det de kommande åren.

Men jag är ytterst tveksam till att personligen skuldsätta mig för att klara skinnet på en generation av politiker som valt att montera ner såväl den inre som den yttre säkerheten för vårt land och vår kontinent. För det är i längden politikers ansvar att garantera mat på bordet till folk, inte mitt, inte bönders.

Finansministern pratar om möjligheten att införa prisstopp på känsliga varor. Tro mig, det kommer inte att handla om tv-apparater och bilar utan om mat och energi. Det kan vi inte ha om bönder ska ta ekonomiska risker.

Om jag ska sätta mina barns framtid och min egen pension i pant för att öka produktionen av mat o energi så behöver staten kraftfullt öka sin del av investeringen och risktagandet och undanröja krångel och hinder för utveckling och nyttjandet av lantbruksföretagens resurser.

Vi har anledning att konstatera framgångar för LRFs påverkansarbete. Vi hör ministrar säga ord vi saknat under många år. Vi uppfattar också att många riksdagsledamöter yrvaket börjar förstå allvaret. De ord vi hör är bra, men siffrorna som ska fylla orden med innehåll är fortfarande för små för att få nödvändig effekt.

Det är inte överbuden i siffror som ger orden innehåll utan vad parlamentet ansvarsfullt kan skapa majoritet om. Det är inte tomten med störst säck som är intressant utan att det går att få så stor säck som möjlig genom dörren. Hjälps åt med det i Finans- och andra utskott är vår skarpa uppmaning.

Redan i vårbudgeten kan regering och riksdag börja med att ge oss konkurrensstärkande energikostnader.

Två miljarder i ett krispaket behövs med riktade stöd. Halvera reduktionsplikten och låt gröna näringar köra på helt obeskattad diesel, med full återbetalning från första januari 2022. Säkerställ att livsmedelsindustrin klarar sina akuta och extrema kostnadsökningar. Annars riskerar hela kedjan kollapsa i flera produktionsgrenar.

Ställ krav på dagligvaruhandel med flera i värdekedjan fram till konsumenten att räkna kronor och inte procent för annars skenar eländet. Mer av konsumentens pengar måste hamna hos bonden. Förenklat behöver bonden få mellan fem och tio kronor mer för köttet per kilo och femtio öre mer för mjölken. Lös uppgiften.

Vidare, uppdatera och genomför förslagen i konkurrenskraftsutredningen från 2015 och livsmedelsstrategin från 2017.

För ökade investeringar i produktion krävs ökade investeringsbidrag i tex landsbygdsprogrammet. Vi har sagt en miljard men vill ni att saker ska hända för att kompensera för det ackumulerade investeringsbehovet för ökad svensk produktion så behövs det mer. Inför också system med statliga kreditgarantier för investeringar i gröna näringar.

Fortsätt med, och förstärk, klimatklivet och rikta medlen till att göra verksamheter som är avgörande för landets yttre och inre säkerhet snabbt mindre fossilberoende. 

Se till så det kan produceras så mycket biogas och andra biodrivmedel som möjligt. Ändra så att EUs förnybartdirektiv och taxonomiregelverk inte hindrar våra möjligheter att producera drivmedel och energi med råvaror från skog och åker.

Gör det lönsamt att både producera och använda inhemskt producerad energi.

Vi hör också framgångar för LRFs arbete i det att vi hör politiken säga orden kring frivillighet i skyddet av skog och att artskydd och miljöbalk inte på orimliga sätt ska hindra brukandet av naturresurser. Använd rättsväsendet till bättre saker än att försvåra för byggandet av övningsområden för försvaret och för hindrande av fortsatt pågående markanvändning som till exempel skogsbruk där skogsbruk bedrivits i generationer. Orden vi hör behöver kläs i ny lagstiftning och rättsordning skyndsamt.

Vi hör också att politiken som effekt av hårt LRF-arbete inte låter tjänstemän löpa amok med vattenpolitiken och vattendirektivet. Bra!

Nyttja alla möjligheter till undantag i miljökvalitetsnormerna, tex vad som ska ses som kraftigt modifierat vatten. Inför ett moratorium för den nationella planen för vattenkraft. Vi behöver all potential för energilagring vi kan uppbringa. Inget är bättre än befintliga dammar vid befintlig energiinfrastruktur.

Gör energiproduktion och energiinfrastruktur till lokal skattebas. Ge snabbspår till projekt med markförlagda lösningar som ger påverkade markägare god ersättning och grannar vinstdelning.

Initiera en snar översyn av CAP och gör den gemensamma jordbrukspolitiken till ett redskap för utveckling på riktigt. Gör länsstyrelsens nyutbildade agronomer och lantmästare till resurser för utveckling och rådgivning i stället för till lakejer till ett kontraproduktivt repressivt stödsystem.

Se till så vi kan ta upp de i fickan knutna nävarna och sätta i gång och jobba så ska vi fixa både mat och energi. Börja med den här listan så kanske vi vågar gå till banken och låna pengar.

När många väljer att inte odla och när ladugårdar stänger, och när allt pekar på att nästa säsong kommer att bli ännu svårare än den vi är i nu, vilket tonfall ska man välja?

Sveriges livsmedels- och energiberedskap är inte god, men Sveriges bönders arbetsvilja och arbetsmoral är det, vår förmåga behöver dock stärkas rejält. Ge bönder goda förutsättningar att producera, det är samhällets bästa chans, det är väldens chans.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland