Rysslands krig i Ukraina har medfört behov av omprövning av flera paradigm vi levt under i decennier och sekler. Händelserna efter den 24e februari har givit en ”Sence of Urgency” som lett till snabba förändringar av våra militärpolitiska doktriner. Inom mindre än tre månader har vi ansökt om medlemskap i NATO.

Gick det fort? Nja, vi är inte framme än. Blev det rätt? Kanske, men inte utan hinder, det visade sig stå en dörrvakt i vägen.

Samma behov av skyndsamhet i förändrad politik gäller för både energi- och jordbrukspolitiken. Dessa tre områden är bland de viktigaste för vårt lands och vår del av världens säkerhet och omfattar stor del av landets yta, jord, skog och vatten som ofta ägs av en bonde. Landsbygdsföretagare och markägare hör därför till de viktigaste aktörerna för den kommande omställningen.

Ökad livsmedels- och energiproduktion och eldistribution, där den svenska landsbygdens resurser krävs för att det ska bli av, kräver att det upplevs socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart och gynnsamt också av de människor och bygder som ska hjälpa samhället med detta.

Den känsla av allvar och brådska alla nu uppfattar borde vara nog för att säkerställa att landets bönder inte ska tvingas bli som turken i dörren till försvarsalliansen.  Landsbygden hjälper gärna samhället med omställningen, men det kan bara ske med oss som verkar där, inte mot. Fort men fel är inte ett alternativ.

Patrik Olsson
Regionordförande LRF Värmland