Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) stack ut hakan i klimat- och köttdebatten, apropå den kommande nationella livsmedelsstrategin. I den vill han inte ha pekpinnar om vad människor ska ha på sina egna tallrikar. Istället bör konsumenterna få göra sina egna val, utifrån god information.

Från djupt grävda skyttegravar skjuter allehanda debattörer nu skarpt mot ministern och indirekt jordbruket. Men att enögt titta ner i egna stuprör kommer inte att föra diskussionen framåt om hur vi ska förse den snabbt växande världsbefolkningen med mat producerad på ett hållbart sätt.

Se till helheten!

Vi måste börja se till helheten och nyansera debatten – något som tyvärr varken veganer, "miljövänner" eller medier verkar intresserade av. Den livsviktiga uppgiften att minska klimatavtryck och miljöpåverkan löses snabbast genom en minskning av användning av fossila bränslen, men detta faktum tycks nu vara av underordnad betydelse i den svart-vita debatten om nötkreaturen.

Grov generalisering

Generaliseringen av nötkreaturens klimatpåverkan är grov. Det är givetvis stor skillnad på att hugga ned regnskog och att hålla djur i områden där det råder brist på vatten, jämfört med våra områden där förhållandena är de motsatta. Vi har problem med att hålla skogen borta i takt med att gårdar läggs ned! Idag har vi ca 100 000 hektar åker i i de två nordligaste länen. På 1930-talet var den siffran ca 180 000 hektar, vilket innebär att drygt två hektar har lagts ned varje dag sedan den tiden. God åkermark att använda till att föda befolkningen går förlorad.

Utan mular - inget öppet landskap

Djurhållning är, enligt en rapport från Naturvårdsverket i november förra året, en förutsättning för att uppnå miljömålet "Ett rikt odlingslandskap". Betande djur är fundamentala för att bibehålla kulturlandskapets biologiska mångfald och ungefär hälften av alla rödlistade arter finns i gräsmarkerna.

Klimatet för kallt för vegetabilier

Låt oss också slå fast att vi gärna ser fler odlingar av vegetabilier. Vi kan odla mer potatis, andra rotfrukter och grönsaker i länet – bara efterfrågan finns. Men övervägande delen av vår jordbruksmark skulle ändå stå oanvänd utan djur. I vår del av världen, inte långt från Polcirkeln, går det inte att få fram många vegetabilier som människor kan äta. Gräs däremot växer bra i norra Sverige. Det är därför vi har kor här! Ett grundläggande faktum som många debattörer ignorerar, eller saknar kunskap om. I en stor del av världen slutgöds djuren i så kallade feed lots där skydd för väder och vind saknas, och fodret är majs och spannmål. Nötkreatur ska äta gräs. Det är deras basföda och övriga fodermedel tillskott.

Överkonsumtion av antibiotika stort hot

En gigantiskt hot mot världshälsan är användningen av antibiotika. Skrämmande mycket av antibiotikan ges regelmässigt till djur för att de har så dålig livsmiljö och för att de ska växa fortare – ett helt sjukt system. I Sverige behandlas enbart de djur som är sjuka, och vi hör till de länder som använder minst antibiotika till djur.

Jordbruket i norra Sverige har världsunika förutsättningar att utvecklas. Vi har god tillgång till vatten, använder ett minimum av handelsgödsel i produktionen, och svensk mjölkproduktion har 44 procent lägre klimatutsläpp än övriga länder.

Stöd vår produktion

Det en nationell livsmedelstrategi i första hand ska innehålla är förstås styrmedel för hur vi kan stödja en sådan produktion, istället för att fortsätta importera miljöproblem, vilket vi gör när hälften av köttkonsumtionen har sitt ursprung i andra länder.

Det är märkligt att inte kraften från miljöorganisationer och andra debattörer används till att värna det svenska jordbruket, istället för att försöka skjuta vår mjölk- och köttproduktion i sank.

Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten

Mats Granath
regionchef LRF Västerbotten