– Men det verkar som man ska vara glad över att man har en särskild mossa eller nåt på sin mark, säger Johan Frisk.
Syskonen äger 245 hektar skog i Lövångers-området och gjorde en avverkningsanmälan för en del av skogen. Men Skogsstyrelsen klassade nio hektar som nyckelbiotop (skogsområde med mycket höga naturvärden).
– Det var skog som farsan sparat om en av oss syskon skulle vilja lösa ut den andre. Nu var vi tvungna att ensamma strida för att få ersättning. Vi blev erbjudna 60 procent av värdet om vi skrev på ett naturvårdsavtal på 50 år, berättar Johan Frisk.

"Måste finnas regelverk"

Han menar att det säkert finns fog för att spara skyddsvärd skog, och att det är ett allmänintresse.
– Men då måste det allmänna ha pengar klara och det ska finnas ett regelverk för hur det ska gå till. Följden blir ju nu att så fort en skogsägare misstänker att ett område kan bli klassat som nyckelbiotop gallrar de ut och kör sönder marken, så den inte blir skyddsvärd längre. Skogsstyrelsen binder ju ris åt sin egen rygg, säger Johan Frisk.
Han och systern ansåg sig tvungna att gå med på att bilda ett naturreservat för att kunna få bättre ersättning än vad ett naturvårdsavtal hade gett. Några pengar för naturreservatet har de dock ännu inte sett till.

Osäkert om det går att överklaga

LRFs äganderättsexperter är väl medvetna om problemet med att det inte finns någon reglerad ersättningsrätt när något registreras som nyckelbiotop. I dag råder också osäkerhet om att besluten är möjliga att överklaga, det har såvitt känt inte prövats slutligt i domstol.
Magnus Norberg, LRFs äganderättsexpert i norra Sverige, menar att det mest gynnsamma för skogsägaren i nuläget är att bilda naturreservat, i de fall man lyckas driva igenom att staten ändå ska ta ett ansvar. Tack vare LRFs tidigare strider får markägaren i så fall bra betalt.
– I dag är det 125 procent av marknadsvärdet, utan LRFs insatser hade det fortfarande bara varit 90 procent, säger Magnus Norberg.