Kompensationsstödet betalas ut till jordbruk som befinner sig i mindre gynnade områden, som till exempel norra Sverige, och är en ersättning som betalas ut av EU. Detta stöd, tillsammans med den nationella ersättningen, är de mest betydelsefulla stöden för jordbruken i området. Normalt skulle hela Kompensationsstödet för 2015 ha betalats ut i oktober, men nu meddelar Jordbruksverket att upp till 85 procent av det stöd lantbrukaren har ansökt om ska ha betalats ut tidigast i mars 2016. Några får till och med vänta till november 2016 för att nå full ersättning.

–        Det kan jämföras med att en anställd skulle få vänta på sin lön i flera månader. Nu kan bönder tvingas skuldsätta sig än mer och låna hos bankerna med stödet som säkerhet. Det betyder att kostnaden hamnar hos bönderna, istället för de som orsakat förseningen, säger Gunilla Kjellsson.

–        Det finns ingen annan yrkeskår som får vänta på ersättningar på liknande sätt och konsekvensen blir att bonden producerar livsmedel som de inte får full ersättning för förrän ersättningarna kommer från EU via Jordbruksverket. Vilken annan företagare måste vänta på intäkterna på detta vis?

Jordbruksverket hänvisar till de stora reformerna som införts tillsammans med ny EU-politik, och att IT-systemen för att hantera detta har tagit tid att ta fram. Men LRF Västernorrland anser att det är dåliga ursäkter.

-       Var felet ligger kan det skrivas mycket om, men politiken måste ta ansvaret och peka med hela handen. Detta är inte en värdig hantering av en hel yrkeskår, säger Gunilla Kjellsson

LRF Västernorrland hänvisar till att det som är omöjligt i Sverige är fullt möjligt i grannlandet Finland, som är med i samma EU. I Finland har man på grund av jordbrukets ekonomiska svårigheter betalat ut 85 procent av Kompensationsstödet redan i oktober 2015.

–        Bönderna i Sverige ska givetvis också ha sin berättigade ersättning i tid. Om svenska staten får vänta på pengarna från EU på grund av regelverk, systemfel eller en byråkrati som vuxit byråkraterna över huvudet, så ska det också även vara statens problem och statens kostnad - ingen annans, menar Gunilla Kjellsson.