Nyligen genomförde LRF Västernorrland en bussresa med lantbrukare, tjänstemän och politiker genom länet för att visa på de tokigheter som fick utrymme i den nya kartan och stödområdesindelningen.
Vi tog oss från kusten genom bördiga Själevads socken till Junsele. En resa på 12 mil till största delen genom Anundsjö församling som täcker åtta procent av länets yta. Tidigare har det varit möjligt att dela församlingen i två olika stödområden, men inte nu. Näringsdepartementet säger att det inte är möjligt, har de verkligen kört ända in i kaklet med någon av frågorna?
I Junsele såg vi snön ligga kvar och resenärernas entydiga bedömning var att här är vårbruket en bra bit bort jämfört med i Själevad. Ändå anser kartan, som jordbruksverket fått i uppdrag av Näringsdepartementet att ta fram och bereda, att de naturgivna förutsättningarna att bedriva lantbruk är desamma i dessa två områden.
Vi passerar mjölkbönderna som håller alla dessa skogsbygders betesmarkerna i hävd med ungdjur som fraktas mellan byarna. Den biologiska mångfald dessa mjölkföretag står för är så mycket viktigare än vad vi idag anar. Förstår inte de som berett beslutsunderlaget och de beslutande vilka konsekvenser områdesindelningen får för mjölkföretagen då beslutet får fullt genomslag år 2019? Mjölken fick överbryggningspengar på grund av deras redan trängda läge, de övriga branscherna som erhåller nationella ersättningar och fick försämrade ersättningar fick inga övergångsmedel.
Vi fortsätter till byn Träsk som likt en orm slingrar sig fram i dalgången, här är åkerlapparna just åkerlappar. Arronderingen i Träsk och de intilliggande byarna är mycket smålockigt som ger en fördyrande brukningsdrift. Även här har förutsättningarna drastiskt förändrats, helt utan föravisering flyttas gården från område 2b till 4 och tappar 540 000 kr i driftsunderlag.
När resonemanget runt arrondering kommer upp som ett kriterie för ersättning blir svaret att det inte är möjligt. Har de verkligen krokat arm med andra medlemsländer och försökt? Eller är det så att Sverige hela tiden gör denna ram som EU sätter snävare och snävare?
I Norrland ser det rätt så lika ut, långa avstånd mellan djurhållande lantbruk som med sin viktiga livsmedelsproduktion bidrar till ett rikt odlingslandskap i många byar. Områdesindelningen har dessutom genomförts utan någon som helst konsekvensanalys för dessa viktiga gårdar.
Vi kan inte fortsätta frakta livsmedel som vi gör, produktion och konsumtion bör geografiskt närma sig varandra. Hur möjliggörs det med noll avisering av förändringar? Länsstyrelsen som har koll på gårdar och investeringar var helt bortkopplade, varför nyttjade inte jordbruksverket den kompetensen? I ett stuprörstänk tar man inte heller någon som helst notis över att regeringen håller på med en livsmedelsstrategi där Svensk livsmedelsproduktion är huvudmålet.
Jag säger som Karl Bertils fryntlige pappa Tyko Jonsson på Julafton - Fattar de vad de gjort!

Gunilla Kjellsson, ordförande LRF Västernorrland