– Det finns flera saker som ska till, till exempel skarpare rådgivning kring spannmålsodling, säger Nils-Henrik Eriksson, lantbrukare i Ljustorp.

Västernorrlands spannmålsproduktion har god potential att utvecklas, enligt livsmedelsstrategin kan volymenstiga med 10 procent de kommande nio åren, från dagens dryga 10 000 ton till 12 000 ton år 2025. Samtidigt som värdet kan ökas med ytterligare 10 procent. Anledningarna till ökningen är många, bland annat att efterfrågan på kött och mjölk från länet verkar öka vilket ökar foderbehovet.

Rogsta gård mitt i Ljustorp ägs av syskonen Åsa, John och Nils Henrik Eriksson. De brukar 230 hektar varav 80 avsätts till spannmålsodling.

– Prio ett är att få foder till kossorna, allt spannmål blir foder till våra mjölkkor, säger Anna Eriksson.

Gården är mitt i arbetet att ställa om till en ekologisk mjölkproduktion. En stor omställning som skapar nya utmaningar för gårdens växtodling.

–Jag vet inte hur vi ska göra, just i år blir det nog mycket helsäd för att få ihop de grovfodervolymer vi behöver, säger Nils Henrik.

Rogsta gård är ett offensivt företag som testar nya grepp för att utveckla sin odling. Gården blandar till exempel flera olika kornsorter i sitt utsäde. Ett sätt att tackla det kärvare klimatet och få bättre resultat för spannmålsodlingen i norr.

– Säg att vi blandar tre sorters vårkorn och två sorter växer riktigt bra på det skiftet just det året, istället för att satsa på en sort sprider man riskerna på tre. Det är en sak som den rådgivning vi nu har dessvärre inte har koll på, säger Nils Henrik.

För Rogsta gård är marktillgången på nära håll en tröskel, vilket är en trend i hela länet när stödsystemet gynnar vallodling. Spannmålsodlingen begränsas i nuläget av fler saker. Infrastrukturen kring spannmålshanteringen är tunn, det finns inga större torkar eller lagringsmöjligheter vilket försämrar förutsättningarna. Det är en förbättringsmöjlighet som tydligt syns i livsmedelsstrategin.

– Antingen ska det köras till Hälsingland eller till foderfabriken i Umeå. Det är ju inte hållbart att köra spannmål odlat häromkring upp till Umeå för att det sen ska köras ner till en gård som köper det här nere igen. Det måste bli mer handel direkt mellan gårdarna, samtidigt är det inte många gårdar som har möjlighet att lagra hela sitt behov, säger Nils-Henrik.

Västernorrlands spannmålsodling domineras av vårkornet som står för 75 procent av spannmålet. Sen 2001 har havreodlingen och framförallt vetet ökat kraftigt och står nu för tolv respektive tio procent.

–  Höstvete är kul att odal, tyvärr sammanfaller vissa moment i odlingen med när vi ska ta vår förstaskörd vilket gör det svårt, säger Nils Henrik.

Även om dagens låga spannmålspriser inte uppmuntrar till mer odling menar Nils Henrik att en spannmålsanläggning är en väl motiverad investering för gårdarna.

– Att kunna hantera större mängder spannmål själv tror jag sällan är en dålig idé, säger Nils Henrik.