Intresset för maten har aldrig varit större, men för att det skall bli mer producerat krävs även betalningsvilja av konsumenten. Enda sättet att få upp produktionen som jag ser det. Samtidigt är det väl känt att många av de som driver gårdar med livsmedelsproduktion närmar sig och har passerat pensionsålder, skall vi kunna behålla och öka volymerna måste ägarskiften ske. Yngre drivna produktionsintresserade måste attraheras till att söka sig till det gröna näringslivet. En utmaning som både bransch och myndigheter klurar på. Det absolut viktigaste i alltihop torde vara branschens attraktion och ekonomisk bärighet, inom de gröna näringarna.

Jag tror det måste till alternativa lösningar, att inte enbart diskutera rena köp utan att växla in en ny som driver verksamheten som sedermera kan bli ägare. Finns flera sätt som inte riktigt ännu har prövats kring succesiva övertaganden. Inte enbart titta på generationsväxling inom familjen utan öppna upp processen bredare.

När nu äntligen Sverige har en livsmedelsstrategi som politiken ser möjligheterna med måste även särskilt riktade insatser göras för kommande yngre företagare. Visst, det kan komma att kännas orättvis mot de som gnetat själva, utan möjliggörande stöd. Men vi behöver se bortom oss själv, att kollektivet faktiskt har allt att tjäna på det.

Gunilla Kjellsson, ordförande LRF Västernorrland