Detta är en artikel skriven av en medlem.
Text & bild: Kerstin Kårén, Edsele-Resele-Ådalsliden

Renägarna Tomas och Lena Kroik Kristoffersson från Vournese sameby berättade om sitt företag och sitt arbete. Året indelas i åtta perioder och vi fick med bilder och berättelser följa renskötselns olika årstider och flyttningsvägar.

Att Resele är vinterbetesland sedan urminnes tider är känt. I Reseles sockensigill från 1629 finns en ren. Genom arkeolog Bernt Ove Viklunds upptäckt 2014 av sju samiska härdar i Reseleskogen kan man faställa att området brukats från järnålder till nutid. Detta är västernorrlands mest omfattande fynd av samiska boplatser.

Flytten mellan vinter och sommarbetesland sker idag bland annat med långtradare. Efter flyttvägarna som kan sträcka sig från Norge och genom Jämtland, Västerbotten och Ångermanland så finns det hägn på olika platser där renflocken kan vila och få tillsyn. Renskötarna ger daglig tillsyn till renarna med hjälp av skoter. Idag åker ingen skidor.

Idag är ett antal renar utrustade med GPS sändare. Det ger kunskap om hur renen reagerar för yttre faktorer och de förändringar som sker i de olika betesområderna. Modernt skogsbruk, vindkraft, vattenkraft och gruvdrift påverkar renskötselns förutsättningar.

Rovdjurspolitiken är också en viktig fråga för rennärningen. Tomas berättade om vargen, järven och lodjurens olika jaktsätt och vad det innebär för renägarna.

Familjen Kroik Kristoffersson som består av föräldrarna och två renskötande söner är bofasta i Borga. Under flyttning följer man med och använder olika boendeformer. Under vintermånaderna när renarna betar i skogslandet hyr man ofta hus i Resele.

Intresset var stort med många frågor från åhörarna.

Arrangörer var Edsele-Resele-Ådalslidens LRF avd och Resele hembygdsförening.