Det som en gång var en kvarn, sågverk är kanske nu en el turbin. Dessa platser kan vara ett vandringshinder för vattenlevande djur men en förutsättning för andra arter. Med dagens kunskap så finns det ett antal olika sätt att lösa detta på ett framgångsrikt sätt. Men istället för att gemensamt se hur löser vi detta på bästa sätt, blir det en hetsjakt på småskaliga vattenkraftsägare, står inte rätt ord på deras papper så ska de göra nya ansökningar, konsekvensbeskrivningar mm. Till mycket höga kostnader eller får krav på utrivande. De flesta kommer inte att ha råd med varken det ena eller andra. Driver man det här till sin spets kommer många att gå i konkurs och då hamnar kostnaderna på samhället och inte blir till någon miljönytta.

Det jag vill föreslå är att man tar omtag i frågan, be länsstyrelserna att avvakta inte driva frågan vidare utan avvakta tydligare konsekvensutredning vad händer med landsbygden, miljön ekologiskt, socialt, ekonomiskt, kulturellt, vilka kostnader riskeras landa på staten och vad kan berörda parter klara av vid olika åtgärden.

Att man skapar ett projekt i samarbete med olika intresse parter, som går ut på hur gör vi smarta bra lösningar så kostnadseffektivt som möjligt. På detta sätt kommer man att nå miljönytta mycket fortare, kostnadseffektivare och med en ökad förståelse för vad som påverkar vad.

Jag hoppas att miljöministern tar detta förslag i beaktande och agerar inom snar framtid.

Det är inte piska som behövs, det är att få göra. Politiken måste bli mer snabbfotad om inte den ska bli en bromskloss för hållbar utveckling.

Wanja Wallemyr
Ledamot i Hela Sveriges Ska Leva styrelse och ordförande i LRFs kommungrupp i Falköping