Förra veckan deltog jag, Katarina Johansson, vid ett gåsmöte på Länsstyrelsen i Vänersborg. Övriga deltagare var markägare, jägare, Länsstyrelsen (skadereglerare, ansvarig för reservatsbildning och viltsamordnare), ornitolog och Viltskadecenter. Länsstyrelsen var sammankallande till mötet.

Genomförd enkätundersökning diskuterades: 58 enkäter skickades ut och 27 svarade. 15 uppger att de haft någon form av skada, 7 utövar regelbunden skyddsjakt och 10 skrämmer gässen regelbundet.

Känns som att förståelsen kring att de som drabbas av gäss, drabbas hårt. En vinter som denna, har gässen varit kvar länge och kom tidigt. Ca 2 månader "gässfritt" längs kusten att jämföra med inåt landet där man får betydligt större flockar, men också betydligt kortare perioder.

Mötet kändes som ett stort genombrott, då alla i rummet var överens om att gåsstammen bör minska. Finns dock en del protester kring den allmänna jakten på sädgås och bläsgås som bedrivs i Skåne.

Drivkrafterna skiljer oss åt. Länsstyrelsens personal har insett att skador som gässen gör leder till mindre betande djur och därmed minskad biologisk mångfald, ornitologen vill se mer mångfald bland fågelarter och markägare vill kunna skörda …

Följande beslut togs:

  • Två inventeringar skall göras. En i maj på ett flertal av de öar som häckningen sker på, med syfte att få reda på hur många häckande par som finns i området. Den andra i september, då man har en generell gåsräkning i landet, med syfte att vara en del i den internationella räkningen av gäss.
  • Artikel kommer att skrivas till ornitologtidning om konsekvenserna av stora flockar vad gäller jordbruk, men även balans i naturen mer allmänt för att legitimera jakt.
  • Lista kommer att skrivas varför gäss är mer svårjagade längs kusten jämfört med vid insjöar (många vikar att gömma sej i, oåtkomliga ute på öarna, mycket folk i området, bergigt och risk för rikoschetter mm).

Katarina Johansson
Styrelseledamot LRF Västra Götaland, katarina.kallsby2@gmail.com