Nedanstående utförliga svar fick vi från honom:

Allemansrätten innebär att man får ta med sig hunden på ungefär samma villkor som sig själv i naturen, dvs man får tillfälligt och hänsynsfullt vara på någon annans mark utan att fråga om lov, tillsammans med hunden.

Allmänt om allemansrätten
Allemansrätten ger oss alla möjligheten att tillfälligt och hänsynsfullt vara i naturen utan att fråga markägaren om lov. Rättigheterna medför också skyldigheter att inte förstöra något eller störa markägaren eller andra som är ute i naturen. Att cykla, rida, vandra i naturen, bada, promenera med hunden, plocka blommor, bär och svamp (som inte är fridlysta eller skyddade på annat sätt) ingår i allemansrätten.

Men ...

  • Allemansrätten gäller inte inom en hemfridszon runt ett bostadshus eller fritidshus, dvs det område närmast huset där man har rätt att få vara ostörd.
  • Allemansrätten kan också vara begränsad inom tätbebyggt område, tex i stadsparker kan det vara förbjudet att tälta eller göra upp eld, rida, ha hundar lösa, detta är då reglerat genom kommunala ordningsföreskrifter.
  • Inom skyddade områden, naturreservat, fågelskyddsområden, nationalparker och liknande, kan allemansrätten vara begränsad genom föreskrifter (nationalparksföreskrifter, naturreservatsföreskrifter etc), det kan röra t ex förbud mot att elda utom på vissa särskilda eldstäder, tältningsförbud, ridförbud mm. Länsstyrelsen kan besluta om tillfälliga tillträdesförbud i samband med olyckor etc.
  • Man får inte heller hindra eller störa markägaren eller rättighetsinnehavare på sådant sätt att det orsakar ekonomisk skada, tex genom att aktivt och/eller avsiktligt förhindra avverkning av skog eller att gå på odlad mark så att växande gröda förstörs.

Under förutsättning att allemansrätten inte är inskränkt eller begränsad på något sätt enligt de fyra punkterna ovan så är området alltså allemansrättsligt tillgängligt. Man får alltså vara på en badstrand med en hund på någon annans fastighet om den är allemansrättsligt tillgänglig oavsett vem som äger den.

Hur stor är en hemfridszon?
Runt bostäder, även fritidshus, har den som bor där rätt till ett privat område, en hemfridszon. Där har fastighetsägaren full rådighet över marken, och ingen får komma dit utan lov av fastighetsägaren. Här gäller alltså inte allemansrätten, man får alltså inte ens gå till fots inom en hemfridszon utan lov/utan att vara inbjuden/gäst av fastighetsägaren. 

Det är mycket svårt att ange generella mått för hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. I en del fall finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen, tex en fastighetsgräns (man kan inte hävda en hemfridszon utanför sin egen fastighet), ett staket, en häck, en väg, gata, gång- och cykelväg eller liknande. I t ex ett villaområde kan då hemfridszonen komma att bli liten, några få meter från ett hus om det finns en allmän väg/gata eller liknande precis vid huset. På större fastigheter kan man inte hävda en hemfridszon på hela fastigheten. I vissa fall finns naturliga gränser, en bäck, ett dike, vegetationsgräns (skogsbryn), åkerkant, väg eller liknande på ett ”lagom” avstånd från huset. Det finns väldigt få rättsfall som berör allemansrätten.  Jag brukar säga att det i de flesta fall varierar mellan ca 20-50 m om det inte finns en given eller tydlig gräns, se ovan. Om det är tät vegetation och/eller kuperat kan gränsen för hemfridszonen ligga nära bostadshuset då risken för störning är mindre. Omvänt blir det förstås om det är ett öppet, flackt landskap. På större fastigheter sträcker sig alltså hemfridszonen INTE ända ut till fastighetsgränsen.

Vem som helst kan alltså vistas och röra sig utanför hemfridszonen, men man bör fortfarande visa hänsyn till den som bor i ett hus. Det innebär att man kan gå, cykla, paddla kajak, åka skidor, rida etc nära gränsen för hemfridszonen eftersom man gör det ”tyst”, och passerar ganska snabbt. Vill man stanna en stund för att fika lite, bada i någon timme, plocka bär och svamp eller fiska så uppfattas det ofta som mer störande och då bör man ha ett längre avstånd till bostadshus/fritidshus. Vill man tälta, lägga till med båten en natt så bör man ha ett ännu längre avstånd till bebyggelse. Vad som är ”rätt” avstånd går inte att säga exakt.

Normalt sett finns ingen hemfridszon runt ekonomibyggnader, industrilokaler eller liknande eftersom ingen bor där. Oavsett detta så gäller inte allemansrätten inomhus, dvs man får inte gå in i någon annans ekonomibyggnad, förråd, båthus etc utan lov.

Bryggor; om bryggan ligger inom en hemfridszon så har inte allmänheten tillträde till bryggan. Men om bryggan ligger utanför hemfridszonen så kan allmänheten tillfälligt och hänsynsfullt ”låna” den så länge inte bryggägaren behöver den för eget bruk. En mark/bryggägare kan alltså inte förbjuda någon att tillfälligt låna en brygga som ligger utanför en hemfridszon.

Sammanfattningsvis
Det finns alltså stora möjligheter att bada med hunden inom ramen för allemansrätten. Men allemansrätten innebär även en skyldighet att visa hänsyn till markägare och andra som vistas i naturen. På en strand kan det tex innebära att man inte har hunden lös om det kan finnas andra badgäster som tänkas vara rädda för hundar, stora hundar kan vara skrämmande för små barn även om hunden är snäll. Det är inte heller trevligt med hundbajs och kiss på en badstrand.

Det finns dessutom områden som kan vara allemansrättsligt tillgängliga för människor men där det är (mycket) olämpligt att ta med hundar, tex beteshagar. Om badstranden ligger i, eller i omedelbar anslutning, till en betesmark med betande djur är det inte lämpligt att  ha en hund där.

Man ska även komma ihåg att det finns en särskild lag om hundar, (Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20071150.htm).

Den innebär att hundägaren har ett strikt ägaransvar vilket innebär att ägaren ansvarar för allt ofog som hunden eventuellt kan ställa till med. Det går inte att skylla på att kopplet gick av eller att man tappade taget etc. Lagen innebär dessutom att hunden ska hållas under särskild strikt kontroll under perioden 1 mars-20 augusti, vilket för många hundar och hundägare innebär koppel.

Slutsummering
Allemansrätten gäller även för en hund på en badstrand om det inte är uttryckligen förbjudet. Allemansrätten innebär en skyldighet att visa hänsyn, vilket gör att det kanske inte alltid är lämpligt att bada med hunden även om det strikt juridiskt skulle kunna vara tillåtet. Allemansrätten är en sedvanerätt som måste anpassas efter tid och plats och andra omständigheter. Det kanske är OK att ha hunden på stranden i oktober när det inte är så mycket folk på stranden, men i juli är det definitivt olämpligt om det är mycket folk på stranden.

Per Nilsson
Naturvårdsverket, Enheten för tillsynsvägledning och annan vägledning
Per.Nilsson@naturvardsverket.se