Debattartikel författad av Monica Didriksson och Birgit Jönsson

Alla vill ha en säker överföring av el. Svenska Kraftnät, som är ansvarigt för det nationella nätet, hävdar att det ska vara robust och säkert. Likadant resonemang har de regionala och lokala nätägarna. Och det är ju en bra utgångspunkt.

För dem som får det bruna kuvertet från en nätägare om en ny kraftledning på ägorna innebär det som regel att nätägaren planerar ett stort ingrepp i äganderätten. Säkerhet för större kraftledningar på landsbygden innebär nästan alltid att det är tänkt luftledning. Vissa undantag sker ibland. Staten har satt krav på nätbolagen att ledningarna ska vara trädsäkra, men beslutsfattarna har inte insett konsekvensen för den enskilde. Nätbolagen tolkar träd- säkert på så sätt att det är kalgata som gäller. Det innebär kalhuggning av skog och att marken inte får återplanteras.

Gudrun och hennessläktingar ställde som bekant till stor förstörelse. För att slippa nya bekymmer i lokalnätet har många nätbolag valt att markförlägga, men när det gäller högre spänningar är det monument i naturen som gäller.

Det kalhuggs minst 20 meter på var sida om ledningen, ofta betydligt mer och 60 meter breda kalgator är inget ovanligt. Någon kanske invänder att skogsbrukaren även kalhugger, jo det stämmer, men i skogsbruket finns återbeskogningsplikt. I ledningsgatorna tillåts bara sly att växa upp. Skogsbrukaren har en långsiktig skogsbruksplan som hen följer. I planen görs frivilliga avsättningar för miljövård. Det är inte okej att ta ner alla träd på ett hygge, man ska spara stubbar av olika höjd samt utföra ett antal andra åtgärder för den biologiska mångfaldens bevarande. Detta gäller inte för kraftledningsgator.

Kraftledningsbyggen ska föregås av samråd och miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas. Det är sällan som berörda uppfattar att de blir lyssnade på i samrådet. Markägarnas önskas om att bruka åkern utan stolpar, kanske med kreosotfundament, och bruka skogen som det var tänkt i ett kretslopp står sig ofta slätt. Andra intressen som fornlämningar, olika riksintressen, natura 2000, sumpskogar, nyckelbiotoper med mera får inte störas av en luftledning.

När ska politiken säga nej till den omoderna elöverföringen? Mängder med koldioxid hindras att tas upp av den växande skogen och markägaren förlorar intäkter i sitt företag.

Sverige har ratificerat Parisavtalet. Är det då inte dags att inse den svenska skogens potential som koldioxidfälla som en metod att klara åtagandet?

Det måste ställaskrav på nätägarna att använda modern teknik, den tekniken stavas kabel. Hur många ser luftledningar i svenska städer och samhällen? Men de är alldeles för vanliga på landsbygden. Magnetfälten, ”strålningen” som växelströmsledningar avger är väl lika farlig för befolkningen på landet som i stan?

Luftledningar med sina skyddsavstånd hindrar utveckling av företag och stoppar bostadsbyggande på landsbygden och i mindre tätorter. För markägarnas, miljöns och utvecklingens skull måste det ställas krav på markförläggning, helst tillsammans med övrig infrastruktur.

Monica Didriksson
Ledamot LRF Västra Götaland

Birgit Jönsson
Verksamhetsutvecklare LRF Västra Sverige