Dispensen skulle vara möjlig där det finns gott om samma typ av biotoper och i områden med små och orationella skiften.

Just att marken brukas är en helt avgörande förutsättning för att upprätthålla de värden som har skapats genom den historiska markanvändningen. Upphör brukandet så kan det blir svårt för växt- och djurarter som är beroende av dessa miljöer att överleva. Denna tydliga koppling mellan brukande och biologisk mångfald är grunden i miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

Jordbruksverket konstaterade i sin rapport Översyn av det generella biotopskyddet (rapport 2013:10) att vikande lönsamhet för jordbruket är ett övergripande hot mot odlingslandskapet i stora delar av landet utanför slättbygderna. Vidare konstaterade verket att tillgång till åkermark som kan brukas rationellt och har en god arrondering, är nyckelfrågor för jordbruksföretag som överväger att utveckla sin verksamhet.

När nu den nya lagen har börjat tillämpas kan det finnas anledning till att ifrågasätta om myndigheterna följer intentionerna i den beslutande lagändringen. Vi kan nu se att länsstyrelsen avslår dispensansökningar med motiveringen att skiftena är för små.

Jordbruksverket har skapat områdeskartor där man definierat att i dessa områden är fälten för små och dispens bör inte ges, vilket t ex gäller Orust. Detta trots att det i propositionen uttryckligen står att: ”Andra exempel kan vara att slå ihop mycket små åkrar till större enheter genom att ta bort småbiotoper, samt att ta bort delar av mindre diken och små stenmurar för att förbättra arronderingen. Detta bidrar till en ökad acceptans för biotopskyddet.”

Myndigheterna tycks glömt bort det övergripande syftet med lagändringen, dvs vikten av att marken brukas för att upprätthålla de värden som har skapats samt att stärka konskurrenskraften för svenska lantbrukare i områden utanför slättbygderna.  

Agerandet kan leda till att än mer av det öppna landskapet fortsätter att övergå i skog då förutsättningarna för den enskilde markägaren inte finns för att fortsätta bruka marken och skogsplanering blir den lönsammaste markanvändningen. I skogs- och mellanbygderna försvinner småbiotoperna sannolikt främst som en följd av nedläggning av jordbruksföretag med efterföljande igenväxning. Till exempel återfinns i dag mer än hälften (80 000 kilometer) av Sveriges stenmurar i skogen. Dessa stenmurar vittnar om att marken tidigare har använts på ett annat sätt, men deras betydelse som livsmiljö för odlingslandskapets växter och djur har försvunnit.

Av hanterade dispensansökningar framgår också att det finns en stor vilja bland markägarna att bygga nya biotoper för att kompensera borttagandet av den befintliga biotopen. Om detta skrev också jordbruksverket om i rapporten 2013:10: Många lantbrukare uttrycker en vilja att bygga upp nya biotoper utmed åkerkanter eller på andra platser där de inte hindrar brukandet. Jordbruksverket föreslår att sådana brukarinitiativ ska tas tillvara som en del av en helhetslösning vid hanteringen av biotopskyddsärenden.

Tänket kring att uppnå en helhetslösning som gagnar ett aktivt brukande saknas helt idag. Lagändringen ser inte ut att uppnå dess underliggande syften.

Christer Jansson
Verksamhetsutvecklare LRF Västra Sverige
, christer.jansson@lrf.se