Den 5 december samlades en blandad skara deltagare ute på Lidingö för att diskutera ekosystemtjänster, grön infra struktur och sociala bevarande värden plus metodutveckling. Vi var indelade i tre grupper med olika fokusområde det var Blekinges skärgård, Nationalpark på Gotland samt min grupps område som var hela Västra Götaland.

Workshopen skulle göras enligt en metod som kallas Open Standards som bygger på att man identifierar ett antal frågeställningar som man sedan lägger in i ett datasystem som i sin tur kan leda till att man får en tydligare bild över möjligheter, hot, prioriteringar mm.

Vår grupp bestod av två från gröna näringarna, forskare, nationalekonom, biologer, limnolog, kulturarv och olika myndighetsbefattningar.

Vi gick igenom historiska förändringar av landskapet och hur det har påverkats av t ex olika politiska beslut, behovet av mat efter kriget och i senare tid drevet på billig mat och vilken betydelse det har i ett förändrat klimat.

Odlingslandskapets biologi är i mångt och mycket beroende av mänsklig inverkan i någon form inte minst vikten av betande mular och gamla träd för att bevarar många utav de arter som idag är eller börjar bli hotade på grund av att olika typer av betesmark har eller börjar växa igen. Men också av att vårt landskap har brist på spridnings korridorer på grund av infrastruktur, bebyggelse, ensidiga trädslag, för långa avstånd mellan olika värdelement.

Åter igen kan man konstatera att svenska myndigheter inte har hanterat vårt inträde i EU på allra bästa sätt för naturvården i stort. Alla dessa tvära kast i regelverk, myndighetsutövning har många gånger varit kontraproduktiva. Undantag finns.

Att få delge övriga gruppen hur de gröna näringarna har hanterats genom tiderna var för många en helt ny värld, det fanns de som fortfarande trodde att man gödslade och sprutade mer eller mindre för skojs skull. Man hade inte kopplingen till att det var negativt för bondens ekonomi att gödsla fel eller för mycket. Och att det görs mycket för att minska näringsläckage ännu mer. Men det fanns också kunskap som de andra hade, som var viktigt i sammanhanget, så vi alla lärde oss nya saker.

Vi identifierade ett antal hot för olika arter, brist på betande mular, svag ekonomi, rovdjur, gamla träd, död ved, torka, översvämning, jordpackning, brist på element som gör att arter kan sprida sig över ett större område, velig politik och oklar myndighetsutövning som dessutom har tunnelseende, särintressen var några av hoten.

SMHI har tagit fram en klimatkarta över Västra Götaland och en beräkningsmodell för ca 100 år framöver vid olika temperaturhöjningar. När man la till den kunde man konstatera att vissa bevarandevärden kanske fick omprioriteras. Det kunde vara så att vissa arter kanske helt enkelt inte går att rädda men också att det kunde finnas nya möjligheter med nya arter. Det var också intressant att se hur en ökad nederbördsmängd och förändrad temperaturkurva främst i västra delarna av länet kunde påverka gamla kulturbyggnader dels att det blir mer alger, svampar och fuktskador på byggnader men det kan också mer frostsprängningar genom att det blir fler så kallade nollningar i temperaturen (svängningar mellan plus och minus).

Hur framtidens miljöstöd ska utformas vi såg en möjlighet i att vissa tjänster skulle kunna vara faktureringsbara när de är utförda, tryckte också på att det är viktigt med äganderätten och att många olika brukare borgar för en större mångfald. Men att det är viktigt att ta fram bra underlag för kunskaps spridning och att ta tillvara på traditionell kunskap.

Trots att vi hade olika bakgrunder så var det högt i tak (stenmurar och varg var lite känsligt) och bra diskussioner där alla delade med sig av sin kunskap och erfarenheter och vi kom en bra bit framåt. Det bestämdes att vi skulle träffas på hemmaplan igen i slutet av februari och några ytterligare gånger för att komplettera de tankebanor vi har och ta in mer fakta. Hösten 2018 ska arbetet vara färdigt.

Wanja Wallemyr
Falköping, wallemyr.kberg@telia.com