Nu pågår dock ytterligare ett ärende i Västra Götaland och ett i Sydost. Att behöva söka vattendom i samband med sin ansökan om tillstånd för utökning av djurhållning kostar i storleksordningen 300 - 500 000 kronor. Kostnaderna utgörs av undersökningar av grundvattnets mängd. Det är ofta så kallade hydrogeologiska undersökningar som inkluderar provpumpningar av brunnar. Dessutom kan tillståndsprocessen fördröjas genom att ärendet kan bli liggande i väntan på prövning i någon av landets Mark- och Miljödomstolar där sådana ärenden avhandlas.

Dricksvatten till djur undantaget i Miljöbalken

I förarbetena till 11 kap 11 §, avsnitt 5.1.11 i Miljöbalken står bl a:

”Undantaget i den första punkten innebär att tillstånd normalt inte behövs för enskilda brunnar. Som husbehovsförbrukning anses användning av vatten för hushållsändamål, bad, tvätt och rengöring i villor och lantgårdar. Vidare innefattas vattning av kreatur, mjölkbehandling och annat vanligt lantbruksändamål. Även vattentäkter för bevattning av trädgård som huvudsakligen är avsedd för eget behov och för mindre hantverk omfattas. Med husbehovsförbrukning avses däremot inte vattnets användning för en industri, handelsträdgård eller tvättinrättning och inte heller för jordbruksbevattning.”

Länsstyrelsen kan hävda att nu har djurgårdarna blivit så stora så att de inte tycker att husbehovsregeln är tillämplig. Men det står inget i förarbetena om en viss mängd vatten. Länsstyrelserna får inte ägna sig åt godtycke där enskilda personer kan ha olika uppfattningar om vad en stor mängd är. Det är typen av vattenanvändning och inte mängden som är omnämnd i förarbetena och där står vattning av kreatur.

Skilj på enskilda och allmänna intresset

Vattenmängden i grundvattnet är en del i det hydrologiska kretsloppet. SGU har på regeringens uppdrag beräknat att det svenska grundvattnet varaktigt räcker till att försörja 110 miljoner människor. Sverige är ett glest befolkat land och landsbygden är förstås mest glesbefolkad. Att införa ett generellt krav på vattendom för uttag av grundvatten till djur säger LRF tydligt nej till. Vad vi förstår är det heller ingen lst som sagt att de kommer införa ett generellt sådant krav. De säger sig pröva behovet av vattendom i varje enskilt fall och lutar sig mot att uttag av grundvatten är en vattenverksamhet och är tillståndspliktig om det inte är uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skadas. Med enskilda intressen menas andras vattenuttag, oftast i form av befintliga brunnar. Med allmänna intressen menas miljön.

Saker att ta upp om myndigheten kräver vattendom vid utbyggnad av djurproduktionen:

  • Det finns generellt inte mindre grundvatten än tidigare i omlopp även om det kan variera mellan år. Den svenska djurhållningens uttag av grundvatten har av allt att döma minskat under lång tid. På 1930 talet fanns 1,9 miljoner kor och idag betydligt färre. Även om dagens djur är större och dricker mer används totalt sett mindre grundvatten till djur.
  • Om det tidigare i en trakt /socken/församling fanns 50 kogårdar med vardera 10 kor förbrukade de samma vattenmängd som en gård med 500 kor. Skillnaden är att då fanns 50 stycken ”sugrör” i form av brunnar till grundvattnet och dag finns kanske ett enda men djupare. Men det är fortfarande samma grundvattenmagasin som används. Det går alltså ofta förklara att även om en gård utökar så används mindre av traktens grundvattenmagasin än tidigare.
  • Om lst tycker att en gård som ska bli tillståndspliktig inte längre omfattas av husbehovsundantaget bör de kunna svara på vid vilken vattenvolym de började tycka så. Gäller lst uppfattning även för anmälningspliktiga gårdar som alltså är mindre och förbrukar mindre. Skiljer sig lst:s syn på husbehovsundantaget för en tillståndspliktig gård med kycklingar som använder mkt mindre vatten än för en kogård med samma antal djurenheter? Om de inte tycker att alla tillståndspliktiga gårdar ska behandlas lika skiljer de då på djurslag? Om det bara gäller kogårdar så är det alltså för att de använder mer vatten och då blir det relevant att fråga vid vilken vattenvolym kravet införs från.
  • I verkligheten kommer det uppstå situationer när det ibland kan vara kilometer till närmsta grannes brunn och det därmed är omöjligt att en ny brunn kan påverka det enskilda intresset. Ska det ändå ställas krav på vattendom bara pga det allmänna intresset?
  • Det är avgörande att länsstyrelserna inte inför krav på vattendom som ytterligare en ”det vore nog en bra sak”. Om en gård ska tvingas söka vattendom ska det finnas mycket goda skäl till det som exempelvis att det sedan tidigare finns dokumenterade problem att få vatten till brunnar i trakten, dvs att vattnet knappt räcker i dagsläget. Om det i en trakt inte sedan tidigare uppstått problem med vattentillgången i enskilda brunnar när någon anlagt en ny brunn finns det ingen anledning att tro att det plötsligt skulle ske. Utgå från vad som är den förekomna anledningen till krav på vattendom.
  • Länsstyrelsen behöver också precisera varför de kräver vattendom för just denna gård. Tänker de i första hand på risk för allmänna eller för enskilda intressen? Och vad är det för allmänt intresse de tänker på? Om de inte kan precisera det känns det som att det var just ett ”det vore nog bra att ha krav”.
  • Vilka de enskilda intressena är som skulle kunna påverkas vet nog lantbrukaren själv eftersom man känner till sina grannar. Ingen vill åsamka sinande brunnar hos grannar och om en grannes brunn sinar och det kan anses bero på det nya utökade uttaget är man ersättningsskyldig därför ligger det i ens eget intresse att det inte sker.

 Robert Larsson
Regionchef Västra Sverige, robert.larsson@lrf.se