Kraven på enskilda avlopp är orimliga. Myndigheterna övertolkar reglerna. Det menar Lars Gunnar Larsson (C), Mellerud, som är kritisk till hur miljönämnden i Dalsland jobbar med enskilda avlopp.

Det kan bli strid om de ökade kraven på enskilda avlopp i Dalsland. På tisdag kväll arrangerar LRF och centerpartiet ett möte i Järbo där kommunernas höga ambitioner med enskilda avlopp diskuteras.

Lars Gunnar Larsson (C), centerpartist från Mellerud, sitter i Dalslands miljönämnd. Han ifrågasätter nu miljönämndens prioriteringar.
– Vi tycker att det är en orimlig balans, säger Lars Gunnar Larsson.

När det gäller enskilda avlopp så handlar det i första hand om övergödningen och utsläpp av fosfor. Men enskilda avlopp producerar så små mängder fosfor att det blir orimligt när man jämför med andra källor, menar han.
– Det är väldigt små volymer. Att det läggs så mycket myndighetskraft på detta, det är svårt att förstå, säger Lars Gunnar Larsson.

Enligt Lars Gunnar Larsson handlar det om cirka 0,6 kilo fosfor per person och år. Och ingen vet egentligen hur mycket av detta som når havet eller något övergött vattendrag.
– Man övertolkar de regler och förordningar som finns också. De driver det för långt. De har inte lagar och förordningar på sin sida, fortsätter han.

Att det blivit så här tror han beror på att det är för besvärligt att ge sig på större källor till utsläpp av fosfor. Som kommunerna och industrin.
– Vi har en känsla av att det bara är för att det är lättare. Och många boende gör som de blir tillsagda.

Lars Gunnar Larsson vill att myndigheterna ser över prioriteringarna och också väger in kostnadseffektiviteten. Enskilda avlopp är inte bara den minsta källan till utsläpp av fosfor, det är också den i särklass minst kostnadseffektiva att åtgärda.
– Därför tycker vi att vi skall göra om det här, säger Lars Gunnar Larsson.

Han betonar också att kraven på kväverening slopats.
– Kväveläckaget pratar man inte om längre.
Nu handlar det egentligen bara om fosfor.
– Men det är ofattbart små mängder.

Hur mycket som släpps ut vet inte myndigheterna. Havs- och vattenmyndighetens siffror bygger bara på beräkningar och antaganden. Därför har någon kommun gjort egna antaganden och räknat om talen.
– Någon kommun har räknat med 60 procent av de där 0,6 kilon, eftersom de flesta inte är hemma hela dagarna, säger Lars Gunnar Larsson.

– Frågan är vad som över huvud taget är mätbart. Är det verkligen rimligt att lägga så mycket krut på det här. Man borde titta på hur vattensituationen ser ut. Man lämnar väldigt mycket därhän.

Allt fler börjar också ifrågasätta att kampanjen mot enskilda avlopp är generell. Myndigheterna kräver åtgärder även där det inte behövs. Lars Gunnar Larsson anser att vi behöver utreda miljökonsekvenserna av de omfattande åtgärder som exempelvis miljönämnden i Dalsland nu föreslår. Bland annat med slutna tankar.
– Att hämta slammet, lagra det och tillsätta urea, det är ju inte riskfritt, säger Lars Gunnar Larsson.

LRF har också ändrat sin policy efter uppgifter om risken för spridning av farliga kemikalier och läkemedelsrester till våra livsmedel.

Någon skall ju också betala alltihop. Och det kanske är där skon klämmer trots allt.

Och en fråga som allt fler har börjat ställa sig är varför man inte mäter eventuella utsläpp i recipienten, som man gör exempelvis när det gäller industrin. Det finns ju gränsvärden.
– När man tar i frågan är det så mycket konstigheter, säger Lars Gunnar Larsson.

I Dalsland har man också börjat prata om vilka enorma kostnader som läggs på privatpersoner, och vad hela kampanjen medför för möjligheten att sälja sin fastighet och inte minst fastighetspriserna, som på många håll i Dalsland redan är väldigt låga.
Det är en konsekvens som vattenmyndigheterna i varje fall inte har redovisat.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se