Det finns ingen ursäkt för att fördröja publiceringen av rapporten i två år. Det hävdar Lars Hylander, en av forskarna bakom rapporten om enskilda avlopp. Tungmetaller är ett verkligt miljöproblem som man istället borde åtgärda.

Här fortsätter intervjun med forskaren Lars Hylander, Uppsala, som skrivit rapporten om enskilda avlopp. Havs- och vattenmyndigheten har fördröjt en publicering av forskarrapporten i två år.

Är det verkligen motiverat?
– Det finns ingen ursäkt för det. Men det är något som de inte vill erkänna.
HaV har alltså känt till innehållet i rapporten i två år. Det är lätt att dra slutsatsen att myndigheten vill hemlighålla vad forskarna kommit fram till.
– Jag har svårt att tyda det på annat sätt, säger Lars Hylander.
– Har de en annan förklaring så vore det intressant att få reda på detta, fortsätter han.
– Det stärker inte förtroendet för myndigheterna när de inte kan motivera sina ställningstaganden. De har agerat dåligt helt enkelt.
– Det blir väl revisorernas uppgift att granska detta, säger Lars Hylander.

En tjänsteman har påstått att rapporten inte håller tillräckligt hög klass?
– De får gärna påtala vad det är som inte håller tillräckligt hög klass. Vi refererar till internationella undersökningar och vetenskapliga artiklar och det är väl mer än de har gjort själva.
– Är det så att vi har feltolkat de här internationella undersökningarna, så får de väl visa på vilket sätt.
HaV har räknat fel, eller inte räknat alls, menar Lars Hylander.

– De har helt missat detta med markretentionen. De är inte vetenskapligt skolade, de förstår inte skillnaden mellan vatten och mark, hur fosfor uppför sig i vatten respektive i mark. I vatten blir det algblomning, men i mark är det brist på fosfor och växterna tar upp den så fort den kommer dit.

I de flesta fall så tas fosforn från enskilda avlopp upp av marken, av växter och djur, och läcker aldrig ut i närmaste vattendrag. Det kan ju ändå finnas anledning att åtgärda en del enskilda avlopp. Men det är ju i så fall riktigt dåliga anläggningar man skall åtgärda. Problemet är att myndigheterna gått för långt i sin iver.
– I realiteten är det folk som haft bra system som inte har fått fortsätta med det, säger Lars Hylander.

Han är också kritisk till att tvångsansluta fastigheter på landet till kommunala VA-system. Det är fel, menar han, att tvinga in fastighetsägare i kommunala system som är resurskrävande.
– Att minska en fastighets hållbarhet genom att tvinga in dessa i kommunala avlopp, det gynnar inte miljön.
Det är bättre att låta fosforn stanna där den är, än att frakta den till ett kommunalt reningsverk. Fosfor är inget miljögift, förklarar Lars Hylander.

– Fosfor är ett livsnödvändigt ämne. Man har inte insett vad fosfor är, säger Lars Hylander.
Det hade varit mer motiverat att sätta in åtgärder mot utsläpp av bly, kvicksilver och kadmium. Staten gör en felprioritering. Men det är väl enklare att ge sig på enskilda avlopp.

Kvicksilver är ett stort problem. Kvicksilverhalterna ökar i många vattendrag. Det beror bland annat på utsläpp från industrin och kommunal sopförbränning. Men även amalgamet spelar en roll.
– Det läcker några hundra kilo kvicksilver varje år bara från svenskarnas tänder, säger Lars Hylander.

Många insjöar är förgiftade av tungmetaller.
– Det är en komplex situation. Sedan påverkas det av hur näringsrik marken är. Ju mer fosfor det finns i vattnet, ju lägre blir kvicksilverhalten i fisken.
I vissa vattendrag bör man därför släppa ut mer fosfor.

– Det är flera forskare som hävdar att man gått för långt i att reducera utsläppen av fosfor. Det gäller speciellt i inlandsvatten. Från Värmland och norrut, säger Lars Hylander.
Det finns exempel på att forskare tillfört fosfor till kraftverksdammar.
– Det blir absurt om man först skall reducera fosfor från inlandsfastigheter och sedan tillföra fosfor för att fisken skall kunna föröka sig. Och sportfiskarna vill ju att det skall nappa när de fiskar. Annars är det inte roligt.

– Det är en komplex situation. Fjällsjöar och vattendrag där det finns ädelfisk tål inte fosfor. Men i övriga vatten i norra Svealand och norrut, blir det sämre fiske om kommunerna fullföljer det här. Där bör man inte åtgärda enskilda avlopp, menar Lars Hylander.
– Inte ur övergödningssynpunkt. Det räcker med en trekammarbrunn på många ställen. Är det mer tätbefolkat måste man ha markbädd eller infiltration.
– Men det finns ingen anledning att ha något annat än markbädd eller infiltration.

Minireningsverk är i allmänhet onödiga. De behövs kanske bara på ett fåtal platser.
– Men då är det bättre med urinseparering. Då får man ett kretslopp av värdefull växtnäring.

– Det är också viktigt hur mycket jord det handlar om, säger Lars Hylander.
Det är alltså bättre att via ett infiltrationsdike låta det gå ut på ett gärde istället.
– Och då får man ju ett kretslopp på fosforn också.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige,
goran.ahren@lrf.se