Havs- och vattenmyndigheten betalade den forskarrapport som visar att fosfor från enskilda avlopp inte är något större problem. Men myndigheten blev inte nöjd med resultatet, och vill därför inte publicera den.

I två år har Havs- och vattenmyndigheten, HaV, känt till innehållet i den forskarrapport som visar att fosfor från enskilda avlopp inte är ett stort problem. Men man har inte velat publicera den.

Först förhalade HaV en publicering genom att kräva att forskarna skrev om rapporten. Men inte heller när den omarbetade versionen presenterades, nästan ett år senare, ville myndigheten publicera rapporten.

Istället har myndigheten skickat rapporten för granskning av en forskare som man vet är skeptisk till markens förmåga att ta upp fosfor.

Havs- och vattenmyndigheten har inte heller arbetat om de vägledningar som kommunerna går efter, eller skickat ut nya instruktioner, trots påpekanden från forskarna om direkta felaktigheter.

Bakgrunden till forskningsrapporten är att naturvårdsverkets vägledning inte tar hänsyn till markretentionen. Staten vet helt enkelt för lite, vilket man också erkänt. Därför beslutade Havs- och vattenmyndigheten att betala för den aktuella forskningsrapporten 2014. Syftet var att samla information och fakta för att få en bild av hur stort problemet med fosfor i avloppsvatten faktiskt är.

När resultatet presenterades var dock myndigheten inte nöjd. Forskarnas slutsatser gav inget stöd för den hetsjakt på enskilda avlopp som Havs- och vattenmyndigheten, och vattenmyndigheterna ytterst är ansvarig för. Tanken från början av att rapporten skulle innehålla en lathund för myndigheternas bedömning av enskilda avlopp. Den första versionen innehöll också en sådan lathund. Men detta togs bort i den omarbetade versionen.

Forskarnas arbete skulle alltså ha en direkt inverkan på hur myndigheterna arbetade med enskilda avlopp. Forskningsrapporten innehöll också uppgifter om hur mycket fosfor som reducerades av markretentionen vid olika avstånd från den plats där avloppsvattnet lämnar anläggningen. Och i olika jordmån.

”Vi bedömer att frågan får stor påverkan i praktiken när det gäller synen på miljöpåverkan från små avlopp”, skriver forskarna i sin rapport. Frågan är om det blir så nu. HaV vill nämligen inte publicera den omarbetade versionen nu heller. Forskarna fick istället ett brev från HaV att de inte tänkte godkänna rapporten, och att de skickat den på granskning hos en annan forskare som de också samarbetar med.

Forskarna tror att rapporten blivit en het potatis för myndigheten. Problemet för HaV är att om man godkänner rapporten så erkänner man samtidigt att man haft fel. Eftersom HaV vägleder miljömyndigheterna ute i kommunerna, så blev det inget resultat av forskningsrapporten.

HaV liksom de flesta kommuner valde att fortsätta arbeta efter de beräkningar som baserar sig på tidigare antaganden, riktlinjer som HaV ärvde av naturvårdsverket när man tog över frågan. Som alltså inte tar hänsyn till markretentionen.

Myndigheterna känner alltså till uppgifterna i forskningsrapporten. Men man väljer att behålla detta för sig själv och inte offentliggöra detta för kommuner och medborgare. Frågan är vilket ansvar staten har om man vilselett kommunala myndigheter till obefogade krav, samt enskilda fastighetsägare till dyra investeringar som kanske inte behövs.

– Vi försöker inte mörka något. Vi vill bara att det skall bli en bra rapport, säger Margareta Lundin-Unger på Havs- och vattenmyndigheten.
Hon bekräftar att HaV nu skickat iväg forskarrapporten för granskning på SGU, Sveriges geologiska undersökningar.

Ett skäl att hon är skeptisk är att det skiljer så mycket mellan HaV:s egna siffror, och vad forskarna kommit fram till.
– Har man mycket fosfor i en mark så läcker en del ut. Men vi är inga experter på vad som händer i jorden, säger Margareta Lundin-Unger på Havs- och vattenmyndigheten.

Hon förklarar att HaV ifrågasatt delar av rapporten. Man tror inte på att marken tar upp så mycket fosfor som forskarna påstår.
– Det kan stämma på vissa ställen, säger Margareta Lundin-Unger.
– Men jag tror inte att det är så.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se