Lönsamhet är helt avgörande för att den nya livsmedelsstrategin skall lyckas. Målet att öka produktionen är partierna överens om. Men inte hur det skall gå till. Så kan man sammanfatta debatten mellan riksdagspartierna på måndagen.

Livsmedelsstrategin och skogspolitiken debatterades av representanter för riksdagspartierna i Rotviksbro på måndagen. LRF Bokenäset stod som värd, och moderator var Robert Larsson, regionchef i LRF.

Den första frågan till politikerna handlade om den nya livsmedelsstrategin. Hur skall vi kunna nå målen?

Det viktigaste är bred enighet, att vi fortsätter att vara överens, svarade Emma Nohrén, miljöpartiet.
– För oss är det viktigast att det sker inom gränserna för hållbart jordbruk, säger hon.
Miljöpartiet ser gärna en ökad satsning på naturbetesmarker, och en stor satsning på ekologiskt.

Fredrik Christensson (C) vill sänka skattetrycket i de gröna näringarna. Och förbättra konkurrenskraften.
– Det viktigaste för att skapa fler företag är att öka konkurrenskraften, säger han.
– Livsmedelsstrategin är viktig för att peka ut inriktningen, men nu gäller det att fylla den med innehåll, säger Fredrik Christensson.

Runar Filper (SD) förklarade att sverigedemokraterna ställer sig bakom livsmedelsstrategin trots att man inte var med och förhandlade fram den.
– Men vi vill gå ett steg längre och sänka skatten på drivmedel och minska byråkratin, säger han.

Lars Tysklind (L) förklarade att målet var alla överens om. Men inte vägen dit. Liberalerna för en företagarvänlig politik, fortsatte han, när det gäller skatter och avgifter. Myndigheternas sätt att arbeta, vill han se över.
– Att man går från myndighetsperspektiv till ett brukarperspektiv, säger Lars Tysklind.
Konsumenterna måste också kunna göra medvetna val, betonar han.

Petra Ekerum (S) talade för bättre samverkan så livsmedelsstrategin ”inte bara blir ett papper”, och att partierna måste komma överens om hur man skall lösa problemen, ”så det inte fastnar i olika instanser”.

Lars-Arne Staxäng (M) betonade målet att öka livsmedelsproduktionen.
– Kostnaderna för svenskt jordbruk måste minska. Även myndighetskostnaderna måste minska. Färre särkrav och enklare regler. Och så måste jordbruksstödet betalas ut i tid, säger han.

Emma Wallerup (V) talade för att öka den lokala livsmedelsproduktionen, även av beredskapsskäl. Genom minskade klyftor har fler råd att betala för maten och då minskar behovet av allt billigare mat från utlandet, förklarade hon.
– Vi måste ha mer jämlikhet så alla har råd att köpa bra mat, säger hon.

Hur ser riksdagsledamöterna på konkurrenskraft, undrade moderator Robert Larsson, LRF. Livsmedelsstrategin har en bakgrund i konkurrenskraftsutredningen, förklarade han.

De flesta riksdagsledamöterna slingrade sig på klassiskt politikermanér. Lars Tysklind blev överdrivet liberal. Emma Nohrén förklarade att hon inte gillar utredningen.
– Vi kommer aldrig att kunna vara billigast. Vi måste istället påverka de andra, säger hon.
– Vi exporterar både kyckling och fläsk till Kina eftersom de vill ha rena produkter, fortsätter Emma Nohrén.

Fredrik Christensson talade om att ligga i framkant, utveckla tekniken och ta var på de konkurrensfördelar som vi har.

Lars-Arne Staxäng svarade på frågan och förklarade att det finns tio miljoner bönder i EU, och 64 000 svenska bönder.
– Det är helt avgörande att vi får någorlunda lika villkor som andra länder, säger han.
Det kommer ständigt nya regler, förklarade han.
– Vi behöver inte alltid vara bäst i klassen.

Runar Filper talade för likvärdiga villkor med andra länder, främst Tyskland, England och Danmark. Han talade också om myndigheternas uppträdande mot enskilda, om återbetalning av dieselskatten till dansk nivå.
– Det är konkurrenskraft för oss, säger han.

En deltagare frågade hur riksdagsledamöterna ser på lönsamheten i jordbruket och att aktiva lantbrukare blir äldre och äldre.

– Det är klart det måste vara lönsamt att driva jordbruk, svarar Petra Ekerum.

– Det är företag vi pratar om. Det finns en klar parallell till fisket där de bara blir äldre och äldre. Men tack vare livsmedelsstrategin kommer livsmedelsproduktionen upp på den politiska dagordningen, och det gör ju att vi börjar diskutera frågan, säger Lars Tysklind.

– Lönsamheten är helt avgörande. Det har varit jättedålig lönsamhet. Det ser vi på vår egen gård. Det är företag som skall leva på sina egna arbeten, och då måste det vara lönsamt, säger Lars-Arne Staxäng.

Lönsamhet handlar om att kunna ta ut en lön, och ända ha pengar över till investeringar och att ha en verksamhet där även nästa generation vill fortsätta, förklarade Fredrik Christensson.

Även den offentliga upphandlingen diskuterades på mötet. Lars Tysklind efterlyste svensk märkning.

Rotviksbro - SKOGEN

”Alltid mer - aldrig nog”  - Partierna oeniga om makten över skogen

Skogen är en resurs för framtiden. Och det är viktigt att vi kan fortsätta producera skog. Men vem som skall ha makten över skogen är partierna inte överens om. Det framgick tydligt av debatten i Rotviksbro på måndagen.

Robert Larsson berättade att det finns 23 000 landsbygdsföretagare i Västra Götaland. Och att skogen är den vanligaste verksamheten. Skogen är också vår viktigaste exportvara.

Lars Tysklind (L) betonade att det är viktigt att vi kan fortsätta producera i skogen.
– Skogen kommer att bli allt mer värdefull. Den kommer att bli en förnybar råvara för väldigt mycket annat, säger han.

Petra Ekerum (S) menar att vi måste komma bort från konflikten mellan så kallade naturintressen och skogsbruket.
– Vi behöver skogen. Jag tror vi kan använda skogen till väldigt mycket mer än idag, säger hon.

Runar Filper (SD) förordar frivilliga avsättningar.
– Det får inte bli som i Värmland, att man inte får avverka sin egen skog för att det finns en bombmurkla på marken, säger han.

Emma Nohrén (MP), själv skogsägare, menar att man kan bedriva aktivt skogsbruk utan att kalavverka, och ändå få en peng över.
– Enligt internationella konventioner skall vi ha 20 procent avsatt till naturskydd, säger hon.
Och där är vi inte än.
– Vi behöver ha en diskussion om vad vi skall ha skogen till. Skall vi använda den till energi, då måste vi avverka mer än vi producerar, säger Emma Nohrén.

Fredrik Christensson talade om äganderätten och brukanderätten och att vi måste respektera dessa rättigheter och kunna bibehålla både miljö- och produktionsmål.

Emma Wallrup (V) vill ha lite av varje. ”En mosaik i markerna”. Hon vill se mer ekotjänster,  och talar för skogen som resurs att ersätta plaster.
– Vi behöver bygga mer i trä. Vi behöver fundera på hur vi hanterar våra kolsänkor, och då behöver vi bygga mer i trä, säger hon.

Lars-Arne Staxäng (m) vill värna äganderätten och ta bort byråkrati och höja gränsen för avverkningsanmälan. Och så vill han justera biotopbegreppet. Staten skall inte kunna ta undan skog gratis.
– Staten skall betala rejält, säger han.
Han vill också se en utveckling, med nya användningsområden och ett bredare samarbete.
– Skogen skall bli viktig för omställningen, säger han.
– Sverige skall bestämma sin egen skogspolitik. Finland har varit ett föredöme på detta, säger Lars-Arne Staxäng.

Robert Larsson förklarade att fyra procent av landytan är naturreservat idag.
– Vi är väldigt irriterade i LRF på att det aldrig är nog. Alltid mer aldrig nog!
Särskilt irriterade är man inom LRF på att myndigheterna nu ger sig på markägare som diskuterade frivillig avsättning. Men backade ur.

I Jämtland har landshövding Göran Hägglund satt stopp för tvångsavsättningar. Det skall vara frivilligt. Robert Larsson undrade om politikerna kunde tänka sig en lösning där staten upphandlar av skyddsvärd skog. Precis som man upphandlar mat.

Men att svara ja eller nej är inte politikers bästa gren.
Det blev 3 ja (M, C och SD), 2 nej (V och MP), och två avstod (L och S).

– Går det så skall man naturligtvis göra det så långt som möjligt, säger Lars Tysklind, efteråt.

Sven-Arne Staxäng tyckte att man kunde välja ut folk som äger skog av romantiska skäl, som Emma Nohrén, och skona de som lever på skogen.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se


Debatttillägg 17/11 från Emma Nohrén (MP)

Jag anser att LRF glömmer att ta med stora delar av vad jag faktiskt sa på debatten i Rotviksbro. Under debatten fick jag en fråga från en herre i publiken i stil med "Å vad har ni i miljöpartiet tänkt att vi ska använda om ni lägger ner all vattenkraft, luft?" 

Jag svarade att vi inte alls vill ta bort all vattenkraft men att de som ska vara kvar måste ha moderna miljötillstånd. Klarar de inte det så får de moderniseras eller rivas ut. Detta är vi överens om i Sveriges riksdag och vi har via energiöverenskommelsen också fått till en fondlösning för hur detta ska ske. Propositionen där detta finns med i kommer snart. Jag sa också att vi står inte och faller med den småskaliga vattenkraftens elproduktion. En utredning som energimyndigheten och HaV tagit fram har visat att den småskaliga vattenkraften står för ca 2,7 % av det totala och det är ett produktionsbortfall som kan ersättas med andra energikällor såsom vind och och sol samt energieffektivisering och modernisering av befintlig vattenkraft som har moderna miljötillstånd. Men har man moderna miljötillstånd så får man givetvis fortsätta.