Myndigheter vilseleder både politiker och allmänhet. Motståndarna använder EU-kommissionens kritik av Sveriges implementering av vattendirektivet, för att motivera en fortsatt kampanj mot småskalig vattenkraft.

Kampanjen mot den småskaliga vattenkraften fortsätter. Ofta skyller motståndarna på EU, och säger att vi måste göra si eller så för att leva upp till kraven i EUs ramdirektiv för vatten. Få kraftverksägare tror att regeringens förslag till ny lag kommer att rädda den småskaliga vattenkraften. Det står allt klarare efter de möten som LRF varit med och arrangerat på flera platser i landet.

När EU-kommissionen uttalar sig om Sveriges implementering av vattendirektivet, tolkas detta av motståndarna till småskalig vattenkraft som ett stöd för utrivningsagendan. Men alla gör inte samma tolkning.

Christer Jansson, LRFs expert på vattenfrågor, menar att tolkningen är vilseledande.
– Det är totalt vilseledande. De synpunkter som EU-kommissionen lämnat på Sveriges implementering har inget med småskalig vattenkraft att göra, säger Christer Jansson.
– Det handlar om att vi inte implementerat Weserdomen rätt. Och att vi måste ha en starkare juridisk koppling på miljökvalitetsnormerna, fortsätter han.

När regeringen tog beslut om åtgärdsprogrammet, var regeringens budskap tydligt. Myndigheterna skulle använda undantagsmöjligheten, och man skulle involvera de som berörs i processen. Men detta har inte gjorts.
– Ingenting av detta har hörsammats från myndigheterna, säger Christer Jansson.

Han är också kritisk till att de som vill riva ut den småskaliga vattenkraften hela tiden talar om Weserdomen, men aldrig nämner domen om vattenkraftverket Schwarze Sulm i Österrike.

EU-domstolen konstaterade i domen att medlemsländerna har stor frihet att själva tillämpa undantagen. I Schwarze Sulm hade Österrike gett tillstånd till byggandet av ett nytt vattenkraftverk, och detta menade EU-domstolen är helt OK.

Weserdomen handlar om muddring av en inseglingsränna till Bremerhaven i Tyskland, för att stora containerfartyg skall kunna komma in, och har väldigt lite med vattenkraft att göra. Intressant är att båda fallen handlar om nyprojekteringar.

I Sverige använder man direktivet för att ge sig på gamla anläggningar.

En viktig fråga enligt Christer Jansson är också möjligheten att klassa vattendrag som kraftigt modifierade, KMV. Det finns länder som klassat hälften av alla vattendrag som KVM. Det finns några delstater i Tyskland som klassat 90 procent av vattendragen som KMV.
– Vi ligger i absoluta botten på den listan, säger Christer Jansson.
Tyskland, Belgien och Holland ligger i absolut topp.
Norge har pekat ut 3000 vattendrag som KMV, Sverige bara cirka 100. (300 talar man om i energiöverenskommelsen)
– Det är där det går snett, säger Christer Jansson.

I Sverige fattas beslut av det här slaget på myndighetsnivå. Där har man bestämt att undantag för vattenkraft bara kan göras om de fyller en funktion för den nationella elförsörjningen.
EU menar att man bör utgå ifrån de lokala förhållandena, och ta hänsyn även till de lokala nyttorna. Den svenska tolkningen får konsekvenser, menar Christer Jansson.
– Detta får tokiga konsekvenser, säger han.

Om myndigheterna tolkat EU-direktivet som det var tänkt, och klassat fler vattendrag som KMV, då hade det inte varit något större problem.

Den småskaliga vattenkraften gör nytta på många sätt, menar Christer Jansson. Det finns därför ingen anledning att lägga ner och riva ut, som motståndarna hävdar.
Många har svårt att förstå att det blivit så mycket fokus på småskalig vattenkraft i Sverige.
– Att det blir så mycket fokus på småskalig vattenkraft och vandringshinder beror ju på att vi lyft upp en parameter och gjort den viktigare än vi behöver, säger Christer Jansson.
– Det är inget som EU tvingar oss att göra.

Det är Sverige som valt att fokusera på småskalig vattenkraft, det är inget som EU kräver. Och eftersom det inte finns någon politisk förankring, så fortsätter det.
– Det är tjänstemän på Havs- och vattenmyndigheten som beslutat detta, säger Christer Jansson.

Havs- och vattenmyndigheten är gamla fiskeriverket. Där finns tjänstemän med stor kompetens när det gäller fisk. Christer Jansson tror att det kan vara en förklaring att Sverige betonat fisken och dess vandringsmöjligheter så mycket.
– Ja, det tror jag. I Finland exempelvis, där är det miljö- och näringsdepartementet som ansvara för genomförandet av direktivet. Och jag tror man får en bättre balans då, än om det är en myndighet för fisk som skall ansvara för genomförandet, säger Christer Jansson.

I Finland är det alltså regeringen som fattar besluten.
– Det är så i de flesta länder. Vi är väldigt ensamma om att lägga viktiga beslut på myndigheter.
– Det viktiga är att Sverige har valt att lägga sig på en högre nivå än EU kräver, och att det är Havs- och vattenmyndighetens tjänstemän som valt att göra det. Och sedan skyller man på EU, säger Christer Jansson.
– Det hade varit OK om det varit politiskt förankrat. Men det är det ju inte.
– Det är tjänstemän som valt att göra så här, och det är inte rimligt när det innebär stora kostnader för enskilda.

Det innebär ju i princip ett vilseledande av politiker och allmänheten.
– Det finns en grupp människor som drivs starkt av synen att naturen skall vara orörd, och att allt skall återställas i ursprungligt skick. Man beaktar inte att det finns människor i miljön, och att detta skall få ha någon påverkan på miljön, säger Christer Jansson.
En slags avhumanisering av det svenska samhället, således.

FOTNOT: En undersökning av SOM-institutet visar att 85 procent av svenska folket är positiv till vattenkraften, och vill behålla den, eller kan tänka sig att bygga ut. Bara sex procent är kritiska till vattenkraften.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se