Dubbelt så dyrt. Hälften så bra. Så sammanfattar Gunnar Adolfsson själv vad kommunen åstadkommit. Med grannen tvingades han investera 250 000 kronor i ett minireningsverk. Som kommunen nu hävdar inte fungerar.

Fässberga gård ligger i Kungsbacka kommun omgiven av åker och betesmarker. Vi träffar Gunnar Adolfsson och Peter Johansson, som har var sin fastighet på gården. De berättar hur det började. Peter Johansson skulle bygga ut och sätta in en extra toalett. Det fick han inte för kommunen. Inte utan att investera i en ny avloppslösning.

Kommunen hävdade att det var hög skyddsnivå på grund av närheten till en å. Båda fastigheterna hade trekammarbrunn med infiltration. Kommunen hävdade att infiltrationen inte var godkänd.

Gården ligger i ett jordbrukslandskap omgiven av åker och betesmarker. Det är långt till närmaste ytvatten. Peter Johannsson förslog själv att han kunde gräva om infiltrationen istället.
– Jag frågade varför vi inte kunde göra en infiltration. Jag hävdade att en infiltration måste vara det bästa för naturen. Då går ju näringsämnena tillbaka till naturen, säger Peter Johansson.

Men det gick inte kommunen med på. Peter Johansson började titta på minireningsverk. Han valde först ett, som kommunen inte godkände. Sedan ett till, som kommunen inte heller godkände. De var hela tiden tvungna att ansöka på nytt.
– Så höll det på så, säger Peter Johansson.

Kommunen kom på besök. De fick besked om att installatören måste vara certifierad.
Till slut beslutade de att satsa på ett gemensamt minireningsverk. Det placerades mellan husen med tomter som gränsar till varandra.

Det blev en del grävjobb innan allt var klart. Tillverkaren av minireningsverket lovade badkvalitet på vattnet som kommer ut från minireningsverket. Men så blev det inte.

När verket varit i drift i tre år, dömer kommunen ut minireningsverket. Kommunen hävdar att utsläppen är för höga. Någon badkvalitet blev det således inte.
Kommunen vill nu att fastighetsägaren ska driva detta med tillverkaren. Tillverkaren har svarat att de kräver ett vattenprov som bevis. Där står de nu.

– Det här minireningsverket fungerar ju inte, säger Gunnar Adolfsson, som menar att det inte bara är Kungsbacka kommuns fel.
Men kommunen tryckte på, och det är trots allt kommunen som hävdar att det inte fungerar.
– Och tillverkaren får inte ordning på det.
– Det här har kostat oss en väldig massa pengar. Dessutom har vi fått höga driftskostnader, säger Gunnar Adolfsson.

De ökade kostnaderna har flera orsaker. Kommunen kommer och slamsuger brunnen tre gånger om året istället för en gång. De betalar också en tillsynsavgift till kommunen på 860 kronor per år.
De måste betala en serviceavgift på 3 600 kronor om året till tillverkaren av minireningsverket. Också det ett krav från kommunen.

Dessutom måste de köpa in flockmedel, av tillverkaren av minireningsverket. Det går åt sex dunkar till en kostnad av 4 200 kronor per år.
– Vi har gjort vad vi har blivit tillsagda. Ändå fungerar det inte, säger Peter Johansson.

De har drabbats av kostnader som motsvarar anslutning till kommunalt vatten och avlopp. Ändå fungerar det inte.
– Jag tycker det är bedrövligt.
– Det känns inte som det är genomtänkt. Det känns inte som de har ett underlag, säger Peter Johansson.
Gunnar Adolfsson håller med. Trots investeringarna har de nu en sämre avloppsanläggning än tidigare.
– Det är dubbelt så dyrt, och hälften så bra, säger han.

Idag har Gunnar Adolfsson svårt att förstå varför kommunen drev detta så hårt. Hans andra granne, norr om gården, fick tillstånd att gräva om sin infiltration.
– Varför fick inte vi gräva om vår infiltration, när han fick det? Det är lika långt till ytvatten, säger Gunnar Adolfsson.
– Man säger att vi ligger närmare ån. Men vi ligger i jämnhöjd, fortsätter han.

Nu hoppas Peter och Gunnar och tillverkaren ska fixa så minireningsverket fungerar.
– Frågan är vad det får kosta, och vem som ska betala, säger Gunnar Adolfsson.

Gunnars fru, Eva Moen Adolfsson, kommer hem medan vi pratar om avloppet. Hon tycker det är märkligt att kommunen kan tvinga människor att byta avlopp, och investera flera hundra tusen kronor, utan att man vet om det fungerar.
Man ställer krav, men tar inte ansvar för de beslut man fattar, menar hon. Forskare har också kritiserat det dåliga faktaunderlaget bakom statens kampanj mot enskilda avlopp. Man har exempelvis inte räknat med markens upptagningsförmåga i de beräkningsmodeller som statliga myndigheter använt.

Kommunen hävdar att Kungsbackaån är övergödd. Men det är knappast troligt att de båda familjernas avlopp bidrar till detta med tanke på att det är flera hundra meter till närmaste å från deras enskilda avlopp.

Med tanke på att det är åkermark intill bostäderna, hade det kanske varit bättre för miljön, om man istället lagt en infiltration i åkermarken. På så sätt hade ju näringen stannat på gården.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se