Den som inte söker tillstånd, eller glömmer att lämna en avloppsdeklaration, får betala en miljösanktionsavgift. Det blir konsekvensen om lagförslaget om små avlopp går igenom. Enskilda avlopp ska jämställas med miljöfarlig verksamhet.

En utredning med namnet ”Utredningen om hållbara vattentjänster”, under ledning av Anders Grönvall, har bland annat sett över reglerna för enskilda avlopp. En del av uppdraget var att göra det enklare för den enskilda att göra rätt.

Så här skriver utredaren själv om uppdraget:
”En utgångspunkt för utredningen skulle vara att det ska vara enkelt för den enskilda fastighetsägaren att göra rätt genom korrekt tillgänglig information om lämplig va-lösning utifrån de lokala förutsättningarna.”

Genom att baka ihop frågan om enskilda avlopp med kommunernas skyldighet att tillhandahålla vattentjänster har utredningen fått ett väldigt stort fokus på kommunen och det kommunala perspektivet.

Kommunerna har haft ett stort inflytande över utredningen, liksom Havs- och vattenmyndigheten. Även kammarkollegiet har suttit med i utredningen. En del av utredningsarbetet har inriktats på att prata med miljöinspektörer i kommunerna.

Den dominerande frågeställningen för utredningen har varit ”hur kan vi öka åtgärdstakten”. Precis samma fråga som branschorganisationerna som lobbat flitigt i riksdag och regering drivit.

Det är svårt att hitta några konkreta förslag som gör det lättare för enskilda fastighetsägare att göra rätt. Istället föreslår utredningen ökad tillsyn, fler avgifter och mer arbete för den enskilde fastighetsägaren. Bland annat i form av en avloppsdeklaration.

Utredningen kommenterar inte heller de forskningsrapporter som kommit på senare år som avslöjat allvarliga brister i statens faktaunderlag när man utmålat enskilda avlopp som ett stort miljöproblem. Utredningen stärker istället bilden av enskilda avlopp som ett stort miljöproblem genom att fokusera på att åtgärdstakten måste öka.

Man kan i lagförslaget skönja en viss vilja från regeringens utredare att bromsa den iver många kommuner visar när det gäller att tvångsansluta enskilda fastigheter till kommunalt vatten och avlopp. De problem som detta skapar har uppmärksammats mer i riksmedia, än de problem som många äldre på landsbygden ställs inför när de inte har råd att åtgärda sina enskilda avlopp.

Utredaren föreslår exempelvis att det ska finnas en kommunal plan för hur kommunen ska leva upp till lagens krav, och att den planen ska fastställas av kommunfullmäktige. Ett konkret förslag är att den som i tid inte lämnar in sin avloppsdeklaration ska betala en miljösanktionsavgift på 3 000 kronor.

Med den nya lagen kan kommunerna kräva att en fastighetsägare ska söka tillstånd om han vill komplettera sin bostad med ytterligare en toalett, exempelvis. En ansökan kostar pengar och ska behandlas av den kommunala nämnden.

I övrigt verkar det som Havs- och vattenmyndigheten får utökad makt. Bland annat när det gäller att utfärda föreskrifter. Kommunerna får utökade möjligheter.

Det är svårt att se på vilket sätt förslaget gör det enklare för privata fastighetsägare och ägare till enskilda avlopp. Intrycket är snarare att det blir mer byråkrati. Och högre kostnader.

I paragraf 8 står det bland annat att en avloppsdeklaration ska vara upprättad av ett kontrollorgan som är ackrediterat för uppgiften i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning nr 765/2008 om krav på ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter, med mera. (se sidan 33 i förslaget)

Det är svårt att se på vilket sätt detta ska göra det enklare för den enskilde fastighetsägaren. Intrycket är snarare att det blir ökade krav, mer byråkrati och högre kostnader.

Och då kvarstår ju ändå huvudfrågan som staten ännu inte har utrett tillfredställande: Vad är problemet?

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se