Markretentionen är inte medräknad. Det innebär att enskilda avlopps påverkan på övergödningen av allt att döma har överdrivits. Det framgår av den senaste rapporten från SMED, Svenska miljöemissionsdata, som beställts av HaV.

Markens upptagning av närsalter är inte medräknad i de beräkningsmodeller som används i statens kampanj mot enskilda avlopp. Det framgår av rapporten från SMED, Svenska miljöemissionsdata, som publicerades i juni.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har beställt en rapport om enskilda avlopps påverkan på miljön. Rapporten publicerades i juni och innehåller en del intressanta uppgifter.

Rapporten har ställts samman av SMED, Svensk miljöemissionsdata, med hjälp av IVL, Svenska miljöinstitutet.
SMED hävdar att det finns 665 986 enskilda avlopp, vilket ligger nära SCB:s uppgift om 697 207. Och att det bor 1 201 935 personer på dessa fastigheter.

Mest intressant är kanske att rapporten slår fast att markens upptagningsförmåga inte är medräknad i de beräkningsmodeller som används. Det innebär att de siffror Havs- och vattenmyndigheten använder inte stämmer med den verkliga påverkan.
Statliga myndigheter redovisar istället vad man beräknar kommer ut från ett enskilt avlopp, inte vad ett enskilt avlopp bidrar med till övergödningen.
När man talar om belastning menar man ju enskilda avlopps påverkan på miljön. Det vill säga hur mycket avloppsvatten från enskilda avlopp bidrar till i första hand övergödningen av Östersjön och Västerhavet.

SMED skriver att belastningsberäkningen visar att de små avloppen årligen släpper ut 303 ton fosfor och 3133 ton kväve. Samtidigt medger SMED att markens upptagningsförmåga, markretentionen, då inte är medräknad.
Det är alltså fortfarande beräkningar, och inte fakta som bygger på provtagningar. För beräkningarna använder man schabloner.

Havs- och vattenmyndigheten har tidigare förnekat att man överdrivit enskilda avlopps påverkan på övergödningen. HaV har också hävdat att markretentionen är medräknad i de modeller som SMED har arbetat med.
Samtidigt har HaV betonat att det är svårt att beräkna markretentionen.

Forskarna Lars Hylander och Peter Ridderstolpe, som på uppdrag av staten skrev en rapport om markretentionen, har hävdat att cirka en femtedel av näringsämnena från enskilda avlopp når havet.
Enligt en tidigare rapport från SMED kan markretentionen variera mycket beroende på geografi och markförhållanden. Men samma rapport bekräftar att en markretention på 80 procent inte är ovanlig.

Så här skriver SMED om markretentionen:
”Eventuell naturlig avskiljning (markretention), genom växtupptag, fastläggning mm under transport till närmaste ytvatten ingår inte i beräkningarna, då de inte kunnat kvantifieras.”

Intressant kan vara att SMED också konstaterar att det sker en markretention även under transporten av vattnet. Även när avloppsvattnet nått ytvatten sker alltså en upptagning av näringsämnen.
”Från närmaste ytvatten till havet beräknar SMED retentionen i sjöar och vattendrag varför mängden närsalter som når havet (nettobelastningen) är lägre än de här redovisade utsläppen.”
Det förefaller alltså som om forskarna bakom markretentionsrapporten har rätt. Det skulle i så fall innebära att HaV:s siffror är överdrivna och att detta i sin tur påverkar beräkningarna av kostnadseffektiviteten.

För att statens kampanj mot enskilda avlopp ska vara laglig, måste statliga myndigheter och kommuner ta hänsyn till kostnadseffektiviteten i krävda åtgärder. Om det visar sig att staten räknat fel, och inte tagit med markretentionen, då finns det anledning misstänka att beräkningarna av kostnadseffektiviteten i krävda åtgärder inte är korrekta. Lagen ställer krav på att kostnader av en åtgärd måste stå i rimlig proportion till nyttan.

Källor: SMED Rapport 6 2018.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Götaland, Halland och Värmland goran.ahren@lrf.se