Saneringen av Ranstad är i princip klar. Frågan är vem som ska ta ansvar i framtiden. Regeringen utreder men nuvarande ägare till fastigheten Bengt Lilljha är orolig. Han menar att staten försöker trixa bort ansvaret.

Ansvaret för att städa upp efter Sveriges ambitioner att skaffa egna kärnvapen har blivit en het fråga. Kärnkraftsindustrin vill inte längre betala. Och staten håller på att se över frågan om vem som ska ha det långsiktiga ansvaret.

– Det är staten som drev verksamheten. Men ansvaret har man lyckats trixa bort, säger Bengt Lilljha, nuvarande ägare till Ranstadsverken som numera är ett industrihotell.
I princip är saneringen klar. Men skulle det dyka problem i framtiden, då blir det av allt att döma nuvarande fastighetsägare som får ta ansvaret.
– Nu har vi gjort allt vi kan tekniskt, säger Bengt Lilljha.

Det är verksamhetsutövaren som har det långsiktiga ansvaret enligt lag. Staten har hängt upp tolkningen på registreringsnumret. Bolagets registreringsnummer har övergått till nuvarande ägare, Bengt Lilljha.
– Man har gjort en helt ny tolkning av lagen, säger Bengt Lilljha.

Det är bekymmersamt i och med att bolaget är svårsålt. Enligt lagen är det alltså verksamhetsutövaren som är skyldig att stå för kostnaderna och som helst ska återställa allt i ursprungligt skick. Helst ska allt återställas till hur det såg ut i förhistorisk tid. Det vet alla ägare till småskalig vattenkraft.

I Ranstad har staten brutit alunschiffer för att utvinna uran som ursprungligen skulle användas för att Sverige skulle kunna framställa egna kärnvapen. Nu blev det inga kärnvapen.

Uranbrytningen i Ranstad blev aldrig lönsam. Och när Sverige dessutom skrivit på icke-spridnings-avtalet, och därmed förbundit sig att inte skaffa kärnvapen, då lade man ner verksamheten vid Ranstadsverken 1969.

Saneringen är i princip avslutad. Det stora dagbrottet, själva gruvan, har staten hällt vatten i och ”förvandlat” till en sjö. Tranbärssjön. Sedan har man planterat in fisk och gjort iordning en badplats.

Nyligen rev man också de byggnader där man hanterat uranet. Avfallet från rivningen har sanerats och deponerats. Soporna efter Sveriges kärnvapendrömmar har samlats i en 24 hektar stor deponi som enligt uppgift innehåller 200 ton uran. Den har man täckt med sand och jord, och nu har staten beslutat att området ska spärras av och att all verksamhet ska förbjudas.

Ett särskilt miljöriskområde upprättas. Med förbud att gräva eller bedriva skogsbruk. Lakvattnet från deponin samlas i fyra dammar för att hindra uran och andra tungmetaller att läcka ut i den omgivande miljön. Som en trekammarbrunn, ungefär. Fast utan efterrening. Det vattnet hamnar så småningom i Hornborgaån och rinner ut i Hornborgasjön. Samma sjö fick under verksamheten fick ta emot avloppsvatten i en ledning direkt till Hornborgaån.

Den senaste åtgärden i saneringsarbetet genomfördes för ett par veckor sedan. Då grävde man på order av länsstyrelsen upp ett stort betongblock med rör i. En så kallad spridare. Orsaken till att länsstyrelsen beslutat att betongklumparna skulle bort från Hornborgaån är att de skulle kunna utgöra ett vandringshinder för fisk. Resterna av betongblocket ligger nu inlåst i en inhägnad på Ranstadsverken där man ska ta prover för att förvissa sig om att betongblocket inte innehåller för höga halter radioaktivt material.

Nyligen besökte vice statsminister Isabella Lövin Ranstad. Hon sa då att regeringen ska se till att det aldrig mer blir möjligt att bryta uran i Sverige igen. Riksdagen antog det lagförslaget och det är nu i princip förbjudet.

Det som återstår idag av Ranstadsverken är ett industrihotell med verkstäder som bland annat tillverkar villavagnar.

Conny Hägg på regeringskansliet berättar att det är den så kallade Studsviksfonden som bekostat en del av saneringen. Han bekräftar att man nu funderar över det långsiktiga ansvaret.
– Det finns en problematik kvar om vad som händer långsiktigt, säger Conny Hägg.
– Någonting måste man göra i förlängningen. Där har man inte kommit fram till någon lösning ännu.

Är det inte rimligt att staten har det långsiktiga ansvaret?
– Jo det är högst rimligt.

I princip är det länsstyrelsen som har ansvaret idag. Men regeringen utreder det framtida ansvaret.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se