Norge bygger ut vattenkraften. Sverige håller på att avveckla en del av den småskaliga vattenkraften. Det är stora skillnader mellan länderna i synen på vattenkraft och hur man tolkat vattendirektivet.

Norge bygger ut vattenkraften. I Sverige planerar myndigheterna att begränsa vattenkraften. Vad är skillnaden?

Norge är inte med i EU, säger en del. Men det stämmer inte i det här fallet. Eftersom Norge genom sitt avtal med EU är bundna av EUs ramdirektiv för vatten. Skillnaden ligger istället hur regeringen och myndigheterna ser på vattenkraften. Det handlar alltså om hur myndigheterna tolkar vattendirektivet.
– Sverige använder ramdirektivet som förbud istället för att använda möjligheterna, säger Christer Jansson, vattenexpert på LRF.
– Möjligheten finns att göra avvägningar mellan olika intressen. Det gör man i Norge, precis som i Österrike. Men inte i Sverige, säger Christer Jansson.

Norge inviger ett nytt vattenkraftverk i månaden. Landet har 937 vattenkraftverk som producerar 96 procent av Norges el. Vi har pratat med den norske vattenexperten Sindre Langås. Han arbetar på NIVA, Norwegian Institute for Water Research.

Sindre Langås bekräftar att Norge istället bygger ut den småskaliga vattenkraften.
– Det som sker i Norge är att det byggs ut en del små vattenkraftverk, säger han.
Norge har en helt annan syn på vattenkraften, förklarar han.
– Det är nära 100 procent av vår elproduktion som är vattenbaserad, säger Sindre Langås.

Han berättar att det säljs en hel del vattenkraftsel till Europa, för att den anses miljömässigt bättre än annan el. Ändå är Norge bundet av samma ramdirektiv för vatten som Sverige. Genom avtalet med EU har Norge också förbundit sig att följa vattendirektivet. Men den norska regeringen har en helt annan syn på vattenkraften.

Det har varit diskussion i Norge också, berättar Sindre Langås. Men man har enats om en politik som ger utrymme både för vattenkraftproduktion och miljöhänsyn. Det finns många likheter i hur länderna arbetar med vattenfrågorna. I Norge jobbar fylkeskommunerna fram planer, vilket ungefär motsvarar våra vattenmyndigheters åtgärdsprogram. I Norge är det tolv fylkeskommuner. Sverige har bara fem vattenmyndigheter, knutna till fem länsstyrelser.

I Norge har regeringen gått in och ändrat i planerna efter en remissperiod. Den norska regeringen har då mildrat miljökraven.
– Det var ett ingripande som fick en del kritik, säger Sindre Langås.

En konsekvens av detta är att Norge bygger ut den småskaliga vattenkraften istället för att lägga ner den.
– Inställningen är helt annorlunda. Vi har ständigt nya bolag som ansöker om tillstånd. Och några av dessa får tillstånd, säger Sindre Langås.

Antalet små vattenkraftverk ökar därför i Norge. Sindre Langås känner inte till något fall där miljöanpassningen lett till att ett kraftverk tvingats lägga ner och riva ut. Norge jobbar dock med något man kallar miljödesign. Det gäller både vattenkraftverk och vindkraft. Där kommer nya krav, men man har aldrig gått så långt att det blivit utrivning.

En viktig skillnad mellan Norge och Sverige är också hur man implementerat vattendirektivet. I Sverige är det extremt juridiskt och extremt statligt styrt.I Norge har man ingen miljöbalk som man hänger upp det på.
– I Sverige är miljöbalken ett viktigt instrument för länsstyrelsen, säger Sindre Langås.

En annan skillnad mellan Norge och Sverige är miljöorganisationerna.
– Vi har inga älvräddare. Men vi har naturvärnförbund, motsvarigheter till naturskyddsföreningen, säger Sindre Langås. Det är en organisation som jobbar för biologisk mångfald. Men det har ändå inte lett till krav på utrivningar. Och precis som i Sverige finns det ingen stark opinion för utrivning.
– Det är en rimligt hög acceptans för en utbyggnad av vattenkraften, säger Sindre Langås.

Det finns organisationer som arbetar för att stoppa utbyggnad av storskalig vattenkraft i Norge. Kända exempel är ju utbyggnaden av Alta Kautokeinovassdraget. Där förlorade miljöorganisationerna och kraftverket blev byggt. Radikala krav på utrivning och restaurering av vattendrag har inte samma genomslag i Norge.
– Vi är ett land som lever av naturresurser, säger Sindre Langås.
– Ni har blivit lite mer urbaniserade och lever mer på industri, fortsätter han.

Kulturella skillnader kan också bidra.
– Vi har en helt annan kultur än ni har i Sverige. Vi nyttjar de naturresurser vi har.

En annan viktig skillnad kan vara att det inte finns någon motsvarighet till sportfiskarna i Norge.
– Vi har Norges jägare- och fiskeförbund. Men vi har god tillgång på fisk. Vi har många vatten för laxfiske och öring. De har ingen anledning att vara så militanta som de är i Sverige, säger Sindre Langås.
– Men det händer att de motsätter sig nya kraftverksbyggen.

Norges sportfiskare är heller inte lika involverade i vattenförvaltningen som sportfiskarna i Sverige.
– De är mer ute och fiskar och jagar än jobbar i vattenförvaltningen, säger Sindre Langås.

I Norge fiskar alltså sportfiskarna. I Sverige arbetar många sportfiskare i eller åt vattenförvaltningen och får därmed ett inflytande över bedömningar och beslut. I Norge är motsvarigheten en självständig organisation.
– Det är en demokratisk organisation som själv väljer att engagera sig i olika frågor. De har inte uppfattat att hoten är lika stora som man gjort i Sverige, säger Sindre Langås.

Göran Åhrén
Kommunikatör LRF Västra Sverige, goran.ahren@lrf.se