Påfallande ofta, ja alltid, har man glömt något, livsmedelsstrategin. Varför kan man undra? På ren svenska skiter man i det eller så har uppdragsgivaren inget intresse att påpeka att det är en viktig parameter.

I Hamburgsund planeras för gc-väg som tar en stor del av åkermarken. Riksväg 41 ska nybyggas på en sträcka i Mark. Lantbrukarna har ett antal gånger försökt förklara för Trafikverket att det finns andra lösningar. Ellevio vägrar diskutera kabel för en regionnätsledning på en ganska kort sträcka i Tanum. Det finns gott om fler exempel.

Genomgående för den här typen av ärenden är att de gröna näringarna inte tycker att satsningen är fel. Däremot vänder man sig mot teknikval, placering och ofta över hur man blir bemött.

Det är inga dumbommar som har företag på landsbygden. De klurar på olika lösningar, ritar och lämnar förslag. Men sen då? Varför lyssnar inte beslutsfattare på de som har lokalkännedom? Att förslagen sparar resurser verkar inte vara viktigt.

Det klagas på att infrastrukturärenden tar lång tid att bli klara. En anledning är definitivt att berörda känner sig överkörda. Och då drar man ärendet så långt det går. Rejält improduktivt att inte samarbeta med berörda från början.

Birgit Jönsson
Verksamhetsutvecklare LRF Västra Sverige, birgit.jonsson@lrf.se