Jakten har haft stor betydelse för landsbygdens folk, först som försörjning och sedan främst som rekreation. Dessutom har det i ett mer allmänt miljöperspektiv ansetts viktigt att åtskilliga viltarter ökar i numerär. Våra jaktlagar har haft som sin uppgift att stärka svaga viltstammar.

Dagens viltförvaltning har golv men saknar tak, den har gaspedal men saknar broms. Svensk viltförvaltning har segrat sig till döds.

Ja, det är några kryckiga metaforer som alla ändå på ett ganska korrekt vis speglar logiken i såväl den gällande jaktlagen som i dess föregångare sedan några sekel.

I dag står vi i ett helt annat läge med helt andra krav på vad en jaktlag ska leda till.

Alla som minns något från mellanstadiets historielektioner vet att det är väldigt länge sen vi betraktades som jägare och samlare.

Jakt är visserligen fortfarande en viktig rekreationskälla för många och även en betydande näringsverksamhet för några. Detta väger dock inte på långt när upp de effekter våra nuvarande viltstammar åsamkar jord- och skogsbruket, hur de påverkar annan verksamhet, vad de åstadkommer i mänskligt lidande i trafiken samt hur de utmanar flera av våra miljömål.

Det finns gott om utrymme att ha olika uppfattningar om hur stora våra viltstammar ska vara framgent.

Vad vi alla borde kunna komma överens om är att vi behöver en jaktlag med en helt ny logik, en jaktlag med både gas- och bromspedal.

Jan Landström
verksamhetsutvecklare äganderätt, jordbrukspolitik och vilt