Skador på grund av för högt betestryck från älg, hjortar, vildsvin och stora fåglar gör att 330 miljoner limpor aldrig hamnar i brödhyllan, och att mer än en miljon matkassar om året aldrig når butiken. Allt går till spillo redan på åkern. Dessutom orsakar viltets skador i skogen ett bortfall som motsvarar 3,5 miljarder toapappersrullar (500 000 ton pappersmassa), 8,6 miljoner liter miljödiesel och virke för att bygga 13 000 villor, varje år. LRF anser att Sverige behöver en modern jaktlagstiftning som är anpassad till dagens viltpopulationer, viltskador och förutsättningar i jord och skogsbruk. Den lag vi nu har är inte väl avvägd utan belastar jord- och skogsbruket med alltför höga kostnader. LRF vill se en jaktlag som fördelar ansvar för viltets kostnader och värden på ett mer rättvist sätt.

Viltskadorna kommer aldrig att bli noll men bondens kostnader för förlorad skörd och sönderkörda maskiner måste minska. Med den modell för toleransnivå som LRF nu föreslår kommer bonden i runda tal att behöva avstå en rejäl månadslön per år för att bekosta viltskadorna. Mer än så är inte möjligt.

Lantbruk klassas sedan 2020 som en samhällsviktig verksamhet då det är osäkert om Sverige skulle kunna ta del av andra länders livsmedel i en kris. Utöver det beslutade riksdagen 2017 om en nationell livsmedelsstrategi med det övergripande målet att livsmedelsproduktionen ska öka. De negativa effekterna av viltskador är produktionsbortfall, lönsamhetstapp, sämre investeringskraft i fossilfrihet och andra hållbara lösningar, och sämre försörjningstrygghet.

LRF har tagit fram en modell om två toleransnivåer i jordbruket, en på gårdsnivå (4 procent) och en på nationell nivå (2 procent). LRFs analys visar att ett jordbruksföretag som mest kan klara av 4 procent viltskador på gårdsnivå. Med den nivån av skador minskar företagets lönsamhet med mellan 5–10 procent vilket innebär en genomsnittlig årlig kostnad på mellan 28 500 till 45 000 kronor per år beroende på produktionsinriktning. Eftersom ungefär hälften av alla gårdar drabbas av viltskador enligt SCB:s undersökning om viltskador i lantbruket blir toleransnivån när den räknas om till en nationell nivå 2 procent. Kostnader som uppstår på grund av viltskador kan vara dels direkta, exempelvis förstörd skörd, dels indirekta, exempelvis förorenat foder eller stenskador på maskiner.

Toleransnivå för viltskador i jordbruket >>

Robert Larsson
Regionchef LRF Halland, LRF Värmland, LRF Västra Götaland