För en par veckor sedan drog hela LRF åt samma håll, då vi på olika sätt påverkade våra beslutsfattare. I Västerbotten var veckan fylld av kommungruppernas aktiviteter. Politiker och tjänstemän syntes på gårdsbesök, hamburgergrillning och andra arrangemang - allt för att även lokalt visa på jordbrukets betydelse.

Därefter har våra förtroendevalda varit med på den traditionella höstkonferensen i Lycksele för att prata ihop oss och dra åt samma håll. Från styrelsens sida redovisade vi vår verksamhet och hur vi tänkt det framåt med våra mest angelägna frågor. Det känns bra att vi har länets bönder med oss då vi pratar äganderätt, livsmedels-  eller landsbygdsfrågor, för då drar vi åt samma håll!

Alla klarar det inte . . .

Det är inte utan att man undrar hur det står till med den konsten på andra håll i samhället. Halvt på skämt och halvt på allvar ställde jag en gång en fråga på det temat till tvenne tjänstemän på länsstyrelsen: "Ni arbetar för att jordbruket ska utvecklas och att det investeras i länet, men samtidigt så har ju länsstyrelsen att följa upp alla smått absurda regelverk med ännu mer orimliga bestraffningar som liksom drar åt andra hållet.... Tror ni att det går jämt upp?" Efter en lång stunds eftertanke kom det lika ärliga som tragiska svaret: "Det vete stackar´n!"  Tänk om vi slapp alla onödiga regler så att vi kunde dra lite mer åt samma håll!                                                                                                                                            

Politiska idéer som drar åt olika håll!

LRF Västerbotten efterlyste för en par år sedan att myndigheterna skulle arbeta efter vad vi kallade en Jordbrukskonsekvensbeskrivning. Anledningen var självklart att olika myndigheter skulle dra åt samma håll, men hur ser det egentligen ut? I väntan på en livsmedelsstrategi verkar begreppet vara okänt, om än våra tankar kunde läsas i förarbetet till strategin. Hela målsättningen med en livsmedelsstrategi är att medelst stärkt konkurrenskraft utveckla både jordbruk och landsbygd, men det scenariot ser inte speciellt troligt ut just nu. Årets budget och de idéer om vägslitageskatt  som presenterats, de drar nämligen alla åt fel håll och leder till högre kostnader för jordbruket och landsbygden.                                          

Pinsamt omöjligt

Landsbygdsminister Bucht har i vackra ordalag beskrivit sina politiska mål, som han tänkt nå med begränsade resurser. Regeringen måste då vara så effektiv som möjligt,  men vad hjälper det vad Bucht vill då någon annan i regeringen vill något annat? Att i en regering dra åt samma håll borde vara lika självklart som det uppenbarligen är pinsamt omöjligt!

Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten