Stödområdet avgör vilket nationellt stöd man kan få, och för mjölken är det av avgörande betydelse för lönsamheten. Bonden ville veta hur någon kommit fram till att han skulle ha bättre förhållanden än i grannförsamlingarna - i både norr och söder, och därför få runt 25 öre/kg lägre i nationellt stöd för mjölken?

Temperaturer

Jag kunde bara förklara det oförklarliga med att det var resultatet av att temperatursummor hanterats av en datamodell på Jordbruksverket, och att själva poängen med hela jobbet var att "resultatet skulle vara utan handpåläggning". "Dom hade väl inte behövt använda händerna? Hade de bara använt huvudena, så hade de ju insett att resultatet blev fel", fortsatte bonden ännu mer förbannad.

"Hur har de tänkt?"

Här och var lyckades jag få en syl i vädret; om än bara för att hålla med och hjälpligt förklara; men ilskan över den orättvisa behandlingen gick utanpå det mesta jag upplevt - och lämpar sig inte för tryck. Jag förstår ilskan. Varför skulle han helt plötsligt få sämre stöd och villkor än grannen för sin mjölkproduktion? "Här har man snart kämpat sig igenom den svåraste krisen som branschen har upplevt, och så kommer det här"! Bonden gav ord åt sin vanmakt och regeringens otacksamhet, för att ställa den logiska frågan: "Hur har de tänkt"?

Ett lotteri

Jag önskar att jag skulle ha ett godtagbart svar på den frågan, men jag förstår inte heller. Förhoppningsvis är tanken med en jordbrukspolitik och framtida livsmedelsstrategi att vår livsmedelsproduktion skall öka, men då skall man väl inte börja med att skapa en mängd förlorare? Tanken måste väl vara att skapa en bransch med framtidstro, men vad skall man tro efter att regeringen så lotteribetonat ändrar i framtidsutsikterna? Vågar någon tro på en bransch där företagarna hanteras som marionetter? Om nu ett antal bönder tappar tron på regeringens avsikter och branschens framtid, så vad skall då bankerna tro?

LRF har uppvaktat

Bonden sökte svar, men det blev bara fler frågor. "Då ni i LRF har försökt att få ordning på dumheterna", fortsatte bonden, "då måste ni väl ändå ha fört fram alla dessa invändningar"? Jag svarade att vi självklart hade gjort det, och mycket mer i form av uppvaktningar, möten och skrivelser - och att vi hela tiden mötts av samma svar: "Det spelar ingen roll vilka argument ni kommer med, för vi kommer inte att ändra på någonting"!

Bonden sög på det sista en stund...: "De har alltså inte tänkt att ändra sig även om de själva inser att beslutet blev fel och konsekvenserna ödesdigra"? Jag försäkrade honom om att vi inte gett upp arbetet med att försöka få till det , men blev avbruten av bonden som gjort sin analys: "Så här dum får man väl ändå inte vara"?

Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten