Intet sägs ju vara som väntans tider, och jag är benägen att hålla med. När jag tänker på väntans tider, då ser jag framför mig en kalvsjuk ko som står och trampar - och jag tycker mig ha stått och trampat och väntat nog länge nu! Jag väntar inte så mycket på våren, för den kommer nog ganska punktligt med nya förväntningar och förhoppningar - utan jag väntar mer på landsbygdsminister Bucht!

Förväntan övergår i tvivel

Jag väntar först och främst på att han ska ändra den numera famösa stödområdeskartan. Från den dagen Bucht sa att "kartan ska ändras" har jag haft förväntningar. Ju längre jag väntat desto mer har jag släppt mina förväntningar, men ändå försökt att ha kvar en förhoppning. Till min och mångas förskräckelse känner jag nu hur dessa väntans tider får både förväntningar och förhoppningar att övergå i farhågor och tvivel. Jag väntade mig inte att något som gick så fort att göra fel skulle kunna ta sådan tid att rätta till.

Jordbruket stampar otåligt

Jag väntar också på en utlovad livsmedelsstrategi. Jag har väntat alltsedan jag läste om Buchts lockande liknelse med det framgångsrika svenska stålet, och jag förväntar mig mer än ett stålbad. Hela det norrländska jordbruket står otåligt och trampar och väntar som den där kon, och vi hoppas på de förlösande åtgärder som släpper loss hela vår potential. Om inte förhoppningarna skall grusas, så vill det också till att landsbygdsministern får bukt med några myndigheter.

Jag får mina farhågor då generaldirektören för Jordbruksverket litar till att vi ska bli bättre på att flörta med konsumenterna, och jag tappar allt hopp då Hafsmyndigheten tycker sig kunna lägga ytterligare kostnader på jordbruket med orden: "Den etablerade olönsamheten påverkas inte i någon större utsträckning". Den senare myndigheten ser på jordbruket med den cyniska synen: "Hur mycket mer kan det tåla"? Hade jordbruket haft bättre lönsamhet, då hade garanterat Hafsmyndigheten krävt kostsammare åtgärder! Jag tål definitivt inte den cynismen och den synen!

Den som väntar på något gott. . . 

Som om det inte räckte med att vänta på det här, så väntar vi också på en ny skogspolitik. Nog är man väl ändå lite för kortsiktiga i skogen, om man vill ändra politiken innan ens skogen nått gallringshöjd sedan senaste beslutet? Här är min förväntan att man väntar ännu längre ....

I dessa väntans tider förväntar jag mig snart att någon hurtfriskt säger: "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". På det vill jag svara som vi i Västerbotten brukar säga: "Jag vill in´t bli övervänt"!

Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten