För bara några få år sen var det omöjligt att ens nämna ordet livsmedelsstrategi i Sverige. Alla lobbyister och politiker kopplade genast iden till planekonomi, dvs fullständigt ogenomförbart. Det ansågs att inträdet i EU skulle ge oss alla garantier för att ha mat på bordet.

Nationalistiska drag

När bostadsbubblan sprack i USA 2008 föll ekonomin dramatiskt i flera länder och bilindustrin var nära kollaps. Då infann sig genast nationalistiska drag för att rädda jobben. Frankrike lät meddela att ett stöd till fransk bilindustri skulle införas men på ett villkor; att man lade ner tillverkning i andra länder och prioriterade den inhemska.

Det är lätt att dra slutsatsen att i ett krisläge för livsmedelsförsörjning skulle samma åtgärder föreslås; maten skulle i första hand användas till nationens egen befolkning. Sverige har den sämsta produktionsutvecklingen av livsmedel i Europa, och dessutom den sämsta självförsörjningsgraden, cirka 50 procent. En dramatisk väckarklocka.

Många jobb står på spel

När vi nu går in i ett arbete kring en regional strategi i Norrbotten, där samhället genom länsstyrelse, kommunförbund och landsting, har prioriterat att arbeta fram en livsmedelsstrategi, gläder det oss. Tillsammans med näringen och andra aktörer på mat kan det leda till att vi får en ökad produktion baserad på säker, lokal mat. Det handlar om många jobb på landsbygden, skattekronor, boendemiljö, biodiversitet, klimatsmart mat osv.

Utgångspunkten för arbetet är att vi gemensamt landar en livsmedelsstrategi med den sammanvävda betydelsen för samhällets utveckling.

Motiverade konsumenter, handlare, politiker och bönder som förstår kommer att handla därefter.

Herbert Nyman
regionstyrelsen LRF Norrbotten