Gåsen och gåsbänken i den öländska folkkulturen

Gåsskötsel har varit en vida spridd näring på Öland fram till slutet av 1800-talet. Ända sedan medeltiden finns det belagt att man fött upp gäss i omfattande skala. Storbönder kunde ha stora flockar, men även obesuttna kunde ha mindre flockar på grönbete under sommaren. De öländska sjöängarna, särskilt på den sydöstra delen av ön var gynnsamma för gäss att beta på. De småväxta ölandsgässen fick också gå och beta på dikesrenarna. För att gässen inte skulle flyga bort kunde man sätta en klamp runt foten.

Förutom att fylla egna behov av kött och bolstrar har gåsprodukter tidigt utgjort en viktig handelsvara för Öland. Särskilt viktig blev gåshandeln mot slutet av 1800-talet. I Landshövdingeberättelsen från 1896 - 1900 meddelas att det från Öland fortfarande förs ut en stor myckenhet höns, ägg och även gäss, som köps upp i stora mängder om höstarna och förs till Skåne. Samma sak meddelas 1905. Men vid sekelskiftet 1900 hade försäljningen börjat gå ner kraftigt.

På sensommaren kom inköpare från Skåne och tog dem till Skåne där gässen fick gå på åkerfälten efter det säden bärgats och äta av spillsäden där innan slakten i Mårten. Dessa ”stubbgäss” kom att gälla för skånegäss fast de var äkta ölänningar. Man sålde också slaktade gäss och gåsblod i städerna längs kusten och till Stockholm.

Ölänningarna åt själva gärna färskt gåskött eller saltade ner enstaka halvor att äta som spickefläsk och tog tillvara gåsblod till den uppskattade gåsblodpalten. På de öländska julborden var en karott med kroppkakor en tradition på 1800-talet. I dem kunde man lägga kött av gåsbröst i stället för fläsk.

På Öland var det förr allmänt att man hade en så kallad gåsbänk innanför dörren i stugan med förskjutbara hål i för gäss att kunna gå ut och in, men på dagarna hade de fri tillgång till golvet. Bänken var olika lång beroende på hur många gäss man hade.
En sagesman från Gärdslösa berättar 1907: ”Gässen var i äldre tider och långt in på 1800-talet folkets glädjefullaste husdjur för de vistades inne hos folket i boningshuset. Där innanför dörren fanns en så kallad gåsbänk där de vistades om nätterna och värpte och kläckte ut sina ungar.”
Gåsbänken kom ur bruk under det sena 1800-talet.

Ölandsnötter

I äldre tid har hasselnötter ingått i kosthållningen i hela Europa. Öland är en av de provinser i Sverige som varit mest känd för sina nötter. Bönderna samlade in nötter, inte bara för sin egen skull, utan också för avsalu. Sverige har tidigare varit stor exportör av hasselnötter ner till kontinenten. Enligt en sagesman från 1799 förde man årligen ut många tunnor nötter från Öland till fastlandet, där de efterfrågades begärligt och betalades dyrt. Nötskogen representerade ett ganska stort ekonomiskt värde för markägaren och om någon tog hasselnötter olovandes gav det böter.

Ölänningarna skiljde på två slags nötter musnötter och hammarnötter. Hammarnötterna plockades genom att slog med en klubba på hasselstammarna så att de mogna nötterna trillade av. ”Musnötter” eller ”spetsnötter” samlades genom att man vid första snön följde mössens spår till boet. Man stack ner ett ”spjut” och kände efter om mössen samlat något vinterförråd av nötter som i så fall grävdes upp och togs tillvara. Redan Linné rapporterade från Torslunda ”att musnötter äro de allra bäste, dem mössen samla, föra hem till sina boen under hasselbuskar och tufvor till vinterföda, der i ett enda bo kan finnas in emot en hel skäppa, utan att någon nöt ska vara maskstungen eller ihålig”.

Nötplockningen och försäljningen av ölandsnötter fortsatte in på 1900-talet. Den kvinnokollektiva handelskedjan Svenska Hem som verkade i Stockholm från 1905 och ett tiotal år framåt förde ölandsnötter i sina butiker. En bonde i Långlöts socken sålde så sent som 1946 800 kilo hasselnötter till Stockholm. 1946 var ett extremt gott nötår på Öland.

Det omnämns nästan aldrig hur hasselnötter har använts i hushållet i uppteckningar av olika slag, men man åt dem ungefär som vi i våra dagar äter godis, som uppmuntran under långa arbetskvällar eller helger, eller i samband med julen och dess lekar och festligheter. Vid julen, men även i andra sammanhang spelade nötlekarna stor roll som underhållning och tidsfördriv. Ännu in på 1940-talet ägnade man sig på jul- och barnkalas åt enkla gissningslekar med nötter som insats.

Maria Malmlöf, kulturhistoriker på länsstyrelsen i Kalmar län