LRFs arbete inom vilt och jakt är komplicerat. Viltet har stora värden för många av våra medlemmar, för allmänheten och för samhället. Å andra sidan har viltstammarna även blivit en belastning för många medlemmar, för allmänheten och för samhället. För medlemmarna är målen högsta möjliga avkastning av jord, skog och vilt. Jakten måste dock underordnas brukandet och ägandet av jord och skog. Jaktintresset måste ta större hänsyn till markägarnas önskemål och de kostsamma skador i jord- och skogsbruk som viltet orsakar. Markägaren å andra sidan behöver engagera sig i viltförvaltningen och ta det ansvar som lagstiftningen ger dem.

Markägaren har ett stort eget ansvar för att begränsa viltskador, bland annat genom att styra jakten inom fastigheten. Markägaren måste reglera jaktutövning, inklusive åtling - oavsett om markägaren själv jagar på sin fastighet eller har upplåtit jakten till annan. I LRFs mall för jaktavtal ges alla möjligheter att förbehålla sig rätten att företräda sin egen fastighet i jaktlig samverkan och att reglera utfodring av vilt. Via avtal kan en del av problemet med viltskador således minskas. Den enskilda markägarens jord- och skogsbruk kan bli kraftigt påverkat av närliggande fastigheters inriktning i viltförvaltningen. Enligt LRFs uppfattning har alla markägare ansvar för att viltförvaltningen, som en del av äganderätt och förfoganderätt, inte påverkar grannmarkernas jord- och skogsbruk negativt.

LRFs representation i frågor som rör viltförvaltningen sker bland annat genom:

Viltansvariga

LRF:s lokalavdelningar och kommungrupper har möjlighet att på årsmötet utse en viltansvarig. Syftet med uppdraget som viltansvarig är främst att underlätta kunskaps- och informationsutbytet mellan lokalavdelning, kommungrupp, älgförvaltningsgrupp och slutligen regionstyrelse.

Viltförvaltningsdelegationen

Viltförvaltningsdelegationen, med landshövdingen som ordförande, är ett organ inom länsstyrelsen för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länet. Delegationen består av politiker och representanter från olika intressegrupper. Viltförvaltningsdelegationen tar beslut om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen inom länet. Protokollen från Viltförvaltningsdelegationens möten läggs ut på länsstyrelsens hemsida.

Älgförvaltningsgrupper

Älgförvaltningsgrupperna är ett organ inom älgförvaltningen. De förvaltar älgen genom en treårig plan, har samråd med älgskötselområden och är rådgivande i olika frågor, t ex skyddsjaktsärenden. Många av markägarrepresentanterna är nominerade av LRF tillsammans med övriga markägaraktörer. Ledamöterna är förordnande på tre år. LRF tar gärna emot förslag på lämpliga personer att företräda markägarna i älgförvaltningsgrupperna. Till höger kan du läsa mer om kriterier och arbetet i älgförvaltningsgruppen.

Skador orsakat av vilt

LRF bevakar att medlemmarna kan ta del av viltets värden men hjälper också medlemmarna att motverka viltets kostnader samt att engagera sig och ta det ansvar i viltförvaltningen som lagstiftningen ger markägarna. Eftersom viltstammarna och skadorna ökat kraftigt sker det mesta arbetet i syfte att motverka viltskadorna samt att stärka markägarnas inflytande..

Betande fåglar

Fåglarna, främst tranor, gäss, sångsvan, kajor och ringduvor, orsakar skador på åkrarna för över fyra miljoner kronor per år. Spannmål, potatis, morötter och ärtor är särskilt begärliga bland fåglarna och olika arter föredrar olika typer av grödor. Den ekonomiska förlusten består av värdeminskning genom försämrad kvalitet på grödan, totalt inkomstbortfall när grödan blir helt förstörd och indirekta kostnader i form av merarbete.

Ersättning för skador orsakade av djur som inte får jagas, till exempel trana och sångsvan, kan ges för egendom som ingår i näringsverksamhet. En förutsättning för att ersättning skall betalas ut är att skadan har besiktigats av en av Länsstyrelsen förordnad besiktningsman. Länsstyrelsens besiktningsmän kan även hjälpa till med information kring förebyggande åtgärder.

Rovdjur

Rovdjursförekomst som leder till skada och skaderisk kan inte anses som normal affärsrisk. De kostnader som skador och förebyggande av skador medför, skall fullt ut bekostas av staten. Det är inte enskilda personer och näringar som skall bekosta allmänhetens och statens ambitioner i förvaltningen av rovdjuren.

Om du tyvärr råkat för ett rovdjursangrepp på dina tamdjur kan du få ersättning för de skador som orsakats av lodjur eller varg. En förutsättning är att du kontaktat någon av Länsstyrelsens förordnade besiktningsmän och att denne fastställt att skadan orsakats av något av rovdjuren. Länsstyrelsens besiktningsmän hjälper även till med information kring förebyggande åtgärder med mera. Du som har näringsverksamhet kan även söka bidrag för så kallat rovdjursavvisande stängsel.

Genom att anmäla observationer och spår av rovdjur till länsstyrelsen medverkar medlemmarna till ett bra underlag om rovdjursförekomst och skador. Detta underlag behövs vid frågor om skyddsjakt och stärker även LRF i vårt påverkansarbete gentemot myndigheter och politiker.

Vildsvin

Vildsvinen orsakar på många håll svåra och kostsamma skador i jordbruket och även samhället i övrigt belastas med stora kostnader, framförallt när det gäller vildsvinsolyckor i trafiken. LRFs övergripande mål vad gäller vildsvin är att de gröna näringarnas lönsamhet och utveckling inte får försvåras av en stor vildsvinspopulation. Vildsvinen omfattas inte av någon omfattande, statlig reglering frånsett bestämmelserna om jakttider. Det innebär att ansvaret för att begränsa populationens skadeverkningar till stor del vilar på markägare och jägare.

I LRFs vildsvinspolicy fastslår LRF att hanteringen av vildsvinen ska syfta till att begränsa alla skadeverkningar så långt det är möjligt. En av vägarna till en acceptabel vildsvinssituation är att länsvis och temporärt förbjuda utfodring av vilt.

Älg och övriga hjortdjur

Skador av älg och kronhjort i skogsbruket står för de största kostnaderna i de gröna näringarna. Ett för högt betestryck ger en felaktig trädslags-sammansättning när exempelvis tallskog blir granskog. Lövskog betas så hårt att det skadar den biologiska mångfalden.

Svenskt skogsbruk, där LRF ingår, har tagit fram gemensamma mål vad gäller klövvilt och skog som anger att klövviltstammarna ska vara i balans med fodertillgången, att det skall vara möjligt att i hela Sverige föryngra skogsmarken med lämpligt trädslag, att minst 7 av 10 föryngrade tallstammar vid 5 m höjd skall vara oskadade samt att rönn, asp, sälg och ek skall kunna bli trädbildande i hela Sverige där de är naturligt förekommande.

LRF arbetar för att stärka markägarinflytandet i älgförvaltningen. Det gör vi genom att bland annat berätta för medlemmarna vilka möjligheter till påverkan som finns och tydliggöra markägarnas rättigheter i viltförvaltningen. Diskussion förs också med älgförvaltningsgrupperna, länsstyrelse och Viltförvaltningsdelegation i syfte att skapa bättre förutsättningar för produktion av jord och skog där viltstammarna förvaltas efter den rådande naturliga fodertillgången