Jag var nämligen på SLU där frågan om skogens framtida användning skulle diskuteras, och i vanlig ordning tycktes den diskussionen ske över skogsägarnas huvuden i en mycket akademisk miljö. Det mesta kändes som gammal kunskap och fick inte mina ögonbryn att lyfta alltför mycket, men då tog en professor i statskunskap till orda!

Hade bara tänkt lyssna. . .

Hon kunde inte begripa varför en markägare skulle ha ersättning för "intrång i sitt brukande" och "ändrad markanvändning", bara för att vi andra har uppfattningar om hur de ska sköta sin skog. Just kravet på ersättning såg professorn som ett hinder för att få skogen skött som en bred allmänhet önskade.Jag hade tänkt att bara lyssna den dagen, men nu gick det inte längre! En sådan uppfattning och ett sådant lättsinne - om än akademiskt - måste bemötas!

Talade direkt ur hjärtat

Jag begärde ordet, presenterade mig själv, och började tala direkt från hjärtat:"Jag tycker att det är självklart med att jag som markägare ska ha ersättning om jag inte får bruka min mark som tidigare. Ni pratar om äganderätten som om det inte fanns en helt vanlig person bakom paragraferna. Ägandet är grundlagsskyddat, alltså en skyddslagstiftning, och det är jag som ägare som är skyddad från godtyckliga ingrepp och intrång av allehanda slag - utan att få ersättning!""

Markägaren inte mäktig

"Markägaren framställs oftast som någon anonym och mäktig, men jag är nästan alltid minst i de sammanhang som någon vill något på och med min mark, och marken är faktiskt tänkt att ge mig min utkomst eller annan värde. Det är länsstyrelsen, kommunen och staten genom allehanda myndigheter som vill inskränka mina möjligheter att bruka och leva på min mark, och med de som motståndare är man som markägare varken stor eller mäktig. Därför har jag som ägare ett grundlagsskydd, och ni förväntar er väl också ha samma skydd för det som ni äger - eller?""

Förväntas bjuda bort värde

"Jag förväntas dessutom att som skogsägare bjuda på upp till tio procent av min skogs värde för det allmännas eller miljöns skull, och jag undrar om någon i den här församlingen är villig att ge bort en tiondedel av vad som finns på bankkontot - utan ersättning?"

Budskapet gick hem

Ingen räckte upp handen, och jag märkte av reaktionerna och stämningen i lokalen att mitt budskap hade gått hem. Jag lät tystnaden och eftertanken få fylla lokalen....., innan jag summerade min uppfattning:
"Att vi var och en skyddas av grundlagen från att någon godtyckligt ska kunna lägga beslag på vad vi äger, det känner de flesta av oss som rätt och riktigt - enda in i märgen. Samma skydd ska självklart även gälla om det vi äger råkar vara skog", varefter jag satte mig - ganska nöjd och förvånad över vad hjärtat hade att säga.

Arne Lindström