Problemet med miljöfrågan och klimatfrågan, är att svaren kan bli helt oförenliga och uppenbart av karaktär – goddag yxskaft!

Dags att plantera?

För några år sedan gjordes en vetenskaplig studie på hur mycket energi det gick åt för att producera mjölk i Västerbotten, och energiåtgången översattes i form av CO2-utsläpp. Som jämförelselän hade man valt Halland, och fann föga oväntat att man där producerade mjölken med betydligt lägre energiinsats. Skillnaden var så stor att man utifrån ett klimatperspektiv hade "råd" att transportera mjölken från Halland till vår län, och som en liten släng av sleven fick vi synpunkten – "då skulle man kunna plantera igen Västerbotten".

Intressanta uträkningar

Detta kom fram i en artikel, och efter en par  dagar fick jag några intressanta uträkningar i brevlådan. Om man strikt tittar på klimataspekten och ställer mjölken mot skogen, då hade forskarna gjort en stor miss. Eftersom skogen är en viktig CO2-fälla blir sambanden på ett helt annat sätt. Med beaktande av att skogen i Halland växer dubbelt så snabbt som den i Västerbotten, så binder den också mycket mer kol. Skillnaden är så stor att det ur ett klimatperspektiv faktiskt vore bättre att Västerbotten producerade mjölken för Halland, och att jordbrukslänet Halland planterades igen med skog.

Helhet

Med detta vill jag visa hur viktigt det är att se helheten, och inte låta den enskilda frågan bli så stor att den skymmer svaret. LRF Västerbotten vill försöka ge svar på  matfrågan, och det svaret kommer också att till viss del besvara både miljö- och klimatfrågan.

Hallands eventuella beskogning för det goda klimatets skull? Det är en annan fråga...

Arne Lindström