Efter att Einstein presenterat sin relativitetsteori så myntades också ett uttryck som kom att användas vid olika jämförelser - att "allt är relativt". Uttrycket har aldrig känts så aktuellt för mig som under de senaste månaderna.

Inom LRF har det kämpats för att få ordning på den vid det här laget "famösa" kartan, där klimatförändringarna till och med har slagit igenom innan de inträffat. Hur besluten om stödnivåer kan komma att påverka jordbrukets framtid, det vågar jag knappt tänka på efter alla samtal med oroliga bönder. Vilka konsekvenser vi än ser framför oss, så bleknar de efter terrordådet i Paris - för allt är ju relativt!

Om man till den fasansfulla händelsen lägger den sedan länge pågående flyktingkatastrofen, då blir helt plötsligt våra farhågor för framtiden - relativt små. Med flyktingkatastrofens bilder på näthinnan, så mindes jag också samma sorts bilder från andra världskriget - med en stor skillnad! På de bilderna såg man också mängder av kor, som krigshotade småbönder tog med sig på sin flykt. Hur synen på kor kan förändras, tänkte jag.

Nu anser många lika högljudda som oförståndiga att kon inte behövs, utan att den liksom både mjölken och köttet endast är av ondo. Då stod kon däremot för ett sparkapital, samtidigt som hon födde sin ägare och några till. Kon stod också för ett hopp om en framtid, för med en ko som startkapital kunde man börja om då väl kriget tagit slut.

I vårt östra grannland som upplevt både krig och matbrist - om än det var för två generationer sedan, där bedyrar regeringen att man aldrig kommer att ge avkall på förmågan att försörja sin befolkning med mat. Ord som krig, terror och flyktingkatastrof kan läsas i allt fler rubriker med allt fetare stil, så hur kan det komma sig att Sverige inte ens under dessa orosmoln vågar / kan prata om livsmedelssäkerhet och försörjningsgrad?

I de flesta andra sammanhang är vi kända för att vara väl försäkrade trygghetsnarkomaner, men vi är konstigt nog oförsäkrade då det gäller vår mat. Det enda jag ser är ett förslag som riskerar att bönder i norra Sverige slutar producera livsmedel, fastän vi i dagsläget inte ens kan försörja hälften av vår befolkning. Det behövs ingen Einstein för att se det som mer än relativt dumt!

Arne Lindström