Skogen har alltid haft sin mystik som både skrämt, tjusat och satt fart på fantasin. Trollen fanns antingen i källarskrubben eller i skogen, och hur många har inte hört de mest fantastiska berättelser om vittra, småfolket och annat skrymt?

I takt med ökat rationellt tänkande så har också tron på alla dessa skogens väsen stadigt minskat, men skogen har märkligt nog en förmåga att föda nya sagor och myter som omhuldas väl så mycket som vittran någonsin gjorts.

"Skogen håller på att ta slut"

Den största, mest omhuldade och långlivade myten - den är att "skogen håller på att ta slut". Sanningen är att vi aldrig någonsin har haft mer skog i Sverige än vad vi har idag. Vi har dubbelt så mycket skog som på 1920-talet, men ändå säger vår tids myt att "skogen håller på att ta slut". I en SNF-kampanj för ett par år sedan åkte sagofiguren Nils Holgersson i SJs vagnar på en ny resa genom Sverige. Han sa sig inte känna igen Sverige sedan den gången det begav sig - för "nu är det bara hyggen och sönderhuggen skog", som om skogen var orörd på Selmas tid. Att Nils Holgersson inte kände igen sig - det förstår jag, för då Selma Lagerlöfs Nils Holgersson lämnade Skåne för hundra år sedan på sin Akka såg han helt andra skogar än i dag.

Kalhugget Småland

Han såg ett Småland som i stort sett var kalhugget, och i norra Halland hade ljunghedarna brett ut sig över tidigare skogsmark. I Bergslagen hade bruksorter med gruvdrift och järnframställning satt sina spår, och många masugnar hade redan kallnat på grund av att skogen var slut! Längre norrut var det på väg åt samma håll! Västerbottens bruksorter som Olofsfors och Robertsfors hade ingen malm, men väl skogar att elda masugnarna med. Utan skog söderut lät man frakta malmen norrut, men likväl säger den nya myten att - "det fanns minsann orörda skogar här uppe tills i dag".

Avverkningsförbud

Då Akka och pågen Holgersson kom till våra trakter hade redan baggböleriet skövlat det som inte bruken tagit, men den insikten skapar kanske inga nya sagor? Detta är fakta som fanns redan i folkskolans läroböcker, och som har berättats av dem som faktiskt var med. I min by fattade byborna för drygt 100 år sedan ett beslut om avverkningsförbud för att ge skogen en chans att växa upp.
En gammal jägmästare ringde mig och berättade att han på sitt revir ägnat hela sitt arbetsliv åt att restaurera gamla synder i skogen, och lämnat efter sig dubbelt så mycket skog som då han kom. Trots detta lever myten om misshushållning vidare, och jag har sällan eller aldrig hört så mycken bitterhet i någons röst som då den gamle mannen förbannade otacken och den nya myten om skogen.

Miljön blir bättre!

En annan myt är att miljön i skogen bara blir sämre och sämre. Senaste riksskogstaxeringen som hanteras av Sveriges lantbruksuniversitet ger vid handen att alla parametrar för miljötillståndet i skogen har blivit bättre än de högst ställda förväntningarna. Alla med skogligt intresse, och framför allt miljörörelsen, borde bli glada över dessa fakta - men icke! Samma skiva spelas åter upp: "Mer reservat, ny skogspolitik, turistföretag har inte kvar någon skog och fler och fler människor har ingen skog att promenera i..."

Sluta tro på vittra och skrock!

Alla argument är lika kända som de är långt ifrån verkligheten. Varför skrämmas med troll som inte finns? Varför inte i stället ge nuvarande skogspolitik och skogsbruk ett erkännande? Kan det vara så svårt att medge att miljön i skogen faktiskt har blivit väldigt mycket bättre? Tänkte man rationellt för ett par generationer sedan, då slutade man tro på vittra och annat skrock.
Tänker man lika rationellt i dag så borde man tro på de fakta som SLU och Skogsstyrelsen tar fram, men det är klart - skogens troll, sagor och myter är kanske en del av mångfalden?

Arne Lindström, ordförande LRF Västerbotten