Så har vi kommit in i ett nytt år, och lämnat 2018 bakom oss. Ett år som var tufft både för bönder och LRF. I Västerbotten hade vi redan 2017 en blöt höst, då stora delar av spannmålsskörden gick förlorad. Vårbruket 2018 började bra, men sedan vet vi alla vad som hände. Även i norra Sverige har vi lidit svårt av torkan – sommaren var mycket slitsam för många djurägare som jagade foder överallt.  Ovanpå det skogsbränderna.

Sverige är sårbart

Tyvärr verkar ändå ett sådant här katastrofår ha varit nödvändigt för att allmänheten skulle få insikt i hur sårbar vår matproduktion är i Sverige. Engagemanget var stort – jag tog emot många samtal från människor som frågade hur de kunde hjälpa till. Valrörelsen präglades av klimatdebatt och matförsörjning. Kontakten med myndigheterna och branscherna i länet fungerade utmärkt, med korta beslutsvägar. Vi har nu ett öppet fönster att fortsätta att förmedla betydelsen av lokal och svensk matproduktion.

Vi ska ta tillvara detta på regional och kommunal nivå, och kommunicera behovet av lokal mat i offentliga upphandlingar, att myndigheterna ska ha ett tillväxtperspektiv på allt de gör samt förstås fortsätta uppmuntra konsumenter att handla lokal mat.

Bönder viktiga i släckningsarbetet

Bönderna med sina maskiner och förmåga att snabbt organisera sig var viktiga i släckningsarbetet av skogsbränderna. Nu gäller det att strukturera upp samarbetet med kommunerna, att vi har kontaktpersoner bland oss som räddningstjänsten snabbt kan nå. Det är ett jobb som redan påbörjats av kommungrupperna.

Rörd över vår anda

I slutet av året drabbades en kollega i länet med 100 kor av brand i sin ladugård under natten. Redan innan vanligt folk slagit upp ögonen var bondekollegor och LRFs omsorgsgrupp i gång och hjälpte till. Undrar om det finns någon annan yrkeskår som ställer upp så här för varandra? Jag blir rörd när jag tänker på detta och den anda vi har våra led.
Den ska vi vara stolta över."

Lotta Folkesson
ordförande LRF Västerbotten