Senaste tiden har gårdsbutiker, rekoringar och övrig direktförsäljning till konsument haft ett uppsving. En del av framgångarna får man tillskriva pandemin, men det är nog ingen trend som kommer att försvinna med viruset, då en ökande andel av befolkningen är genuint intresserad av hur produktionen sker.


Direktförsäljningen har blivit en livlina för många när lönsamheten sjunker i primärproduktionen. För det är egentligen bara i handelsledet som det finns några marginaler att tala om. Man kan få för sig att det är ett nytt fenomen med gårdsbutiker. Men faktum är att för bara ett par generationer sedan var det vanligt att bönderna sålde sina varor mer direkt. Det ledde till konkurrens mellan grannar och en osund prispress.

Simon Holmlund, ledamot i Västerbottens regionstyrelse.

Lantbrukskooperationen försökte minska direktförsäljningen med tanken att om man samlar allt utbud i en förening så skulle man få muskler att kunna stå emot handeln och kunna ge bästa möjliga pris till sina medlemmar. Utbudet skulle likriktas och merbetalning för olika specialproduktioner fanns inte på kartan.


En för tiden kanske god tanke men muskelbyggandet fick sig en rejäl törn vid EU inträdet. Framåt kan läget bli annorlunda. Fler och fler konsumenter vill veta var råvaran kommer ifrån och verkar villigaatt betala för olika typer av mervärden. Hoppas att det kommer att märkas också inom kooperationen eller kommer vi att få ännu fler gårdsbutiker istället?

Simon Holmlund, ledamot LRF Västerbottens regionstyrelse