"Höstens älgjakt är igång, men tyvärr befarar jag en fortsatt negativ utveckling med en alldeles för stor älgstam, med allvarliga betesskador och förluster som följd. Den mest gedigna undersökning som gjorts i ämnet är av institutet Skogforsk som 2011 tittade på skadorna på Sveaskogs tallmarker. Här visade det sig att betesskadorna reducerade skogstillväxten med hela 19 procent! Minskningen av värdet var ännu större.

Icke-jagande markägare måste ta ansvar

Av tradition har viltvårdsområdena i Sverige styrts av jägare och jagande markägare. Detta måste ändras på, och icke-jagande markägare måste börja ta sitt ansvar för en sund älgförvaltning. Man behöver inte vara jägare för att begripa älgförvaltning, eller bli undanskuffad för att man av olika anledningar valt att inte jaga själv.
Något som späder på problemet är att det stora antalet älgar, sedan explosionen på 80-talet, uppfattas som ett normaltillstånd av de flesta som jagar. De tycker det blir för lite älg om man skjuter mer, men då var de inte verksamma innan 80-talet, då vi hade en bra biologisk balans med betydligt färre älgar.

Kolla upp arrendeavtalet

Slutligen ett observandum vad gäller arrenden. I de standardavtal som ofta används finns en punkt som säger att om markägaren inte är med på stämman övertar arrendatorn dess röst. Här gäller det att vara vaken och se till att den punkten stryks, och komma med ett nytt kontraktsförslag. Både LRF och Norra Skogsägarna har kontrakt som går att ladda ned från hemsidorna.

Gå på mötena!

Visst finns det också goda lokala exempel där jägare och markägare har en positiv dialog, men tyvärr hör de till undantagen. Men om fler icke-jagande fastighetsägare blir aktiva på mötena hoppas jag på fler goda exempel.
Markägaren är den som äger jakträtten och har ansvaret att förvalta viltet. Ta det ansvaret nu.

Jan Engström
LRF Västerbottens representant i Viltförvaltningsdelegationen