Jag och maken driver en liten gård ute på vischan i norrlands inland. Vi har en handfull mjölkkor, ett par grisar, några får, en hund, en katt och ett gäng höns. Kalvarna skuttar runt bland träden, kossorna och fåren betar ute på ängen och grisarna bökar i jorden.

Lovord på Instagram

Som grädde på moset har jag dessutom ett litet gårdsmejeri där jag kärnar smör som jag säljer lokalt. En riktig idyll där alla är lyckliga. Lovorden på Instagram låter inte vänta på sig. “Sådär borde alla djur få ha det” och “Underbart för kalvarna att få vara ute” är vanliga kommentarer under mina bilder. Självklart håller jag med mina följare och vi tror naturligtvis stenhårt på vår produktionsform och det vi gör, men vad man inte får glömma är att utan “proffsbönderna” som jag kallar dem, så skulle ingen kunna bedriva den här typen av sockersöta plutti-nutt-gårdar.

Levererar till Norrmejerier

Idag förädlar jag mjölken från två dagars mjölkning varje vecka i det egna gårdsmejeriet, resten levererar vi till Norrmejerier. Utan möjligheten att leverera till mejeriet hade jag gått rakt in i lagårdsväggen. Kor mjölkar nämligen varje dag, även söndagar och julafton, att förädla mjölken från varje dags mjölkning skulle jag varken orka eller hinna. Ingen har väl heller missat veterinärbristen.

De stora gårdarna behövs

Tänk om inte de större mjölkgårdarna fanns, då skulle det förmodligen inte finnas underlag för en enda veterinär i hela Norrland. Vad tror ni det kostat att verka våra 7 kors klövar om inte klövverkaren ändå skulle till grannbyn och verka ytterligare 40 kor? Sedan har vi det här med forskning, avel, slakt, erfarenhet och samarbeten. Ingenting av det som möjliggör vår småskaliga produktion hade fungerat om vi inte haft de större gårdarna, glöm inte det när ni står i mataffären.

Ida Oderstål
ledamot regionstyrelsen LRF Västerbotten