Hos Sanna Nerell och Lasse Påfvelsson på Mellby Västergård kan besökarna få se hur arbetet på landet gick till förr. Med hjälp av ett par kor, getter, hästar, grisar, hönor och kaniner, visar Sanna Nerell var maten kommer ifrån, samtidigt som besökarna också får inblick i det moderna spannmålsjordbruket som Lasse Påfvelsson driver. På Mellby Västergård får skolbarnen bereda jorden i odlingsbänkar, så och skörda sina egna grönsaker och lära sig ta hand om djuren.

Välkomna till ett levande svenskt lantbruk!

Vi är: Besöksgård 
Vi gör: Bondebesök

Lasse Påfvelsson och Susanna Nerell
Mobil: 0736 417495  E-post:
sannapooh@hotmail.com


Mellby Västergård i Stora Mellby har blivit en skol-och besöksgård. Här finns ett par kor, getter, hästar, grisar, hönor, kaniner och en hund. Byggnaderna är gammaldags och här får skolbarn och andra se hur arbetet på landet gick till förr och hur det är idag.

Lasse Påfvelsson som är född på Mellby Västergård, drev tidigare mjölkproduktion med 34 kor fram till år 2006. Han valde att sälja sina kor i stället för att investera miljoner i en ny lagård. Nu odlar han bland annat maltkorn, havre och höstvete och tillsammans med sin sambo Susanna Nerell sprider de kunskap bland skolbarn om hur maten kommer till. Det stora boningshuset används för grupper av olika slag som kommer på besök.

I dag har Susanna tagit på sina gammaldags pigkläder och möter klass 3 grön från Nolby skola. Tillsammans med sina lärare och ett par föräldrar kommer de med bussen. Klassen har forskat om lantbrukets djur och de vet mycket redan när de kommer.

Susanna Nerell har ett skönt sätt att möta barnen. Hon samlar dem och tar dem med på en rundtur på gården. I stället för att ge dem en karta, visar hon varje plats och låter dem släppa ut en del spring i benen mellan varje byggnad. Språket är rakt och hon förväntar sig att eleverna själva vill lyssna och komma ihåg. Hon blir ganska populär när hon berättar att hon kan busvissla. Om hon visslar, betyder det att alla ska samlas utanför den stora porten till logen.

Under rundturen får barnen möta hönorna och försiktigt hålla i ett nyvärpt ägg. Frågorna kommer direkt. Hur kommer ägget ut, hur blir det en kyckling? Susanna håller hönan Frida i famnen och barnen får känna på hennes fjädrar och på näbben och de får veta vad en höna tycker om att äta.

När barnen fått se hela gården och vet var vattenslang och stegen upp till höloftet finns, är det dags att dela upp klassen i grupper och ge sig på uppgifterna som finns förberedda.

En grupp ska väga upp så mycket hö som hästarna behöver för en hel vecka. Varje häst äter fem kilo per dag och det finns två hästar. En annan grupp ska repa gräs till hönor och kaniner och mäta upp vatten med litermått i en mjölkkanna. Den tredje gruppen ska mocka i ett par av boxarna och köra ut gödseln till gödselstaden bakom lagården. En av grupperna får också i uppgift att göra en skylt med klassens namn på.

De olika jobben tränar både räkneförmåga, samarbete, och motorik. Att använda en grep och sortera ut blöt halm och bajs från boxarna är inte alldeles enkelt. Man får ju inte slänga ut all den torra halmen. Att köra skottkärran över trösklar och runt lagårdshörnet kan vara nog så besvärligt och då är det bra att ha en kompis som tar i framkant och stöttar lite.

Vid den stora vågen inne på logen får ungarna ytterligare en uppgift. Ta reda på vad hela klassen väger. Tätt, tätt packar de ihop sig och konstaterar att klass 3 grön väger 728 kilo! Snabbt jämför Susanna den vikten med allt korn som odlas på gården. 180 ton, 180 000 kilo, förklarar hon och visar ett enda litet korn.

Klassen är härligt intresserad och vetgirig och de samarbetar så fint med sina kompisar. Två grabbar som tagit en paus, berättar att de ska söka till bondeskola när de blir äldre. De har bestämt sig. Att vara bonde verkar roligt.

Efter matrast och allt jobb är det dags för barnen att så i en av odlingsramarna som Susanna Nerell och Lasse Påfvelsson ställt i ordning. Eleverna får reda på att det behövs bränd gödsel och matjord och de skyndar iväg med skottkärrorna.
Hela tiden hör man ungar som reflekterar över jobbet. En liten kille grunnar på den brända gödseln; ”Den luktar inte bajs, mera som jord.”

När odlingsbädden är färdig och krattad, får ett par flickor göra fåror i jorden med baksidan på en kratta. Susanna delar ut frön, några i varje ivrig hand som sträcks fram. Rödbetsfrön och dillfrön ger tillfälle till prat om vad man kan ha skörden till. Dillchips tänker någon på och dill på potatisen. Rödbetor passar till pyttipanna.

Fröna ska sås med en centimeters mellanrum, hur mycket är det? Hur lång tid tar det innan rödbetorna är färdiga? Kan man äta dillfrön? Under bara några minuter hinner många frågor avhandlas. Avslutningsvis ska det nysådda vattnas och några av barnen ska fylla vattenkannor från de stora, tunga mjölkflaskorna. De upptäcker att det finns flera sätt att göra det på. De provar och diskuterar. Hur långt bort måste vattenkannan stå för att de ska orka luta på den tunga mjölkkannan och få vattnet att rinna ut lagom fort?

Till sist sätts klassens egen skylt på plats och förhoppningsvis får barnen komma tillbaka efter sommarlovet och skörda sina grönsaker.

Skoldagen avslutas med att Lasse bjuder på rundtur på en flakvagn efter traktorn. Elever, lärare och föräldrar tränger ihop sig med gårdens hund i mitten och de får skjuts ända ner till busshållplatsen.

Efteråt pratar Lasse och Susanna engagerat om besöken de tar emot på gården. Skolelever, pensionärer, särskolan, ”värstingar” och dementa. Alla har behållning av ett gårdsbesök.

Barnen får lära sig vad som krävs för att få fram mat. Ljus, vatten och jord. De ska få en känsla för arbetet att få fram mat på bordet, och kunskap om historien och människorna som funnits före dem, menar Lasse Påfvelsson. Paret vill utveckla verksamheten till något återkommande för eleverna. En helhet.

Susanna är utbildad landsbygdspedagog samt att hon åker ut till skolor och pratar om bondens vardag. Flytta gärna ut klassrummet till gården en vecka per termin eller en dag i veckan eller månaden för att tillsammans arbeta fysiskt och psykiskt med skolämnena.