På Kåhögs gård i Jonsered betar de 58 mjölkkorna mellan bostadshusen och järnvägen och mängder av folk hittar hit för att titta på när korna släpps på bete. Birgitta och Lars-Inge Börjesson arrenderar gården av Partille kommun. De arrenderar också lagården vid Jonsereds Herrgård en bit bort. Där bor ett 70-tal ungdjur, ett par hästar och 25 tackor med lamm.

Lars-Inge är den som ansvarar för arbetet med djuren och växtodlingen. Birgitta sköter bokföringen, har hand om personalen och är den som tar emot besöksgrupper som kommer till Kåhögs gård.

-Jag vill gärna berätta om djuren och om hur mjölken produceras. Med äldre elever kan jag gå mer in på hur kon fungerar, berätta om fodret och vad man kan få ut av kon, säger hon.

Välkomna!

Vi är: Besöksgård

Lars-Inge och Birgitta Börjesson
Tele: 031 - 795 64 78 Mobil: 0705 95 64 80

 

Kåhögs gård ligger i Jonsered, alldeles utanför Göteborg. Den ägs av Partille kommun och arrenderas av Lars-Inge och Birgitta Börjesson. 58 mjölkkor mellan järnväg och bostadsområde är en sevärdhet. Vid betessläppet på våren kommer 5000 personer till Kåhög.

Ladugården är en vacker gammal stenbyggnad, i samma stil som Jonsereds fabriker och den ägdes från början av fabrikens grundare Gibson. Från honom arrenderade Lars-Inges föräldrar gården 1953.  Läget är unikt, med villaområde på ena sidan och järnvägen med 170 tåg per dygn och den vackra Säveån på andra sidan.

Här på de grönskande kullarna betar de 58 mjölkkorna. Två gånger per dag drivs de över järnvägen för att komma till betesmarkerna.

-Vid järnvägen finns en lampa. Är den tänd, kan vi gå över med korna. Är den släckt, har vi 45 sekunder på oss tills tåget kommer, säger Brigitta Börjesson.

För en oinvigd låter det som en mardröm, men allt blir en vana. Paret Börjesson hoppas dock på att få en tunnel för korna under järnvägen. Det hade underlättat och minskat olycksrisken ordentligt.

Inne i lagården står korna uppbundna i så kallade kortbås. Det betyder att kornas plats är så pass kort att när de bajsar kommer bajset ner i rännan bakom korna och inte på liggplatsen. Det gör utgödslingen enklare och korna är rena även på vintern, när de står inne hela dygnet.

Nu, på sommaren får de sitt kraftfoder medan de mjölkas och sedan äter de gräs ute. På vintern får de ensilage som är konserverat gräs och givetvis får de kraftfoder då också.

Lars-Inge Börjesson är den som ansvarar för djuren och sköter all växtodling. Han är väldigt intresserad av avel och har en mycket fin grupp svartvita SLB-kor. Till sin hjälp har en djurskötare anställd och en praktikant. Dessutom har gården en anställd som jobbar med grässkörd, snöröjning och andra utejobb sedan 25 år tillbaka. Birgitta Börjesson sköter bokföringen och har hand om personalen och lunchmaten. På eftermiddagarna arbetar hon i familjens butik för foder och utrustning för häst och ryttare.

Börjessons arrenderar även lagården vid Jonsereds herrgård en bit bort. Där finns ett 70-tal ungdjur plus familjens hästar och 25 tackor med lamm.

Att driva ett lantbruk så nära storstaden innebär att leva under hotet om bostadsbyggnation på markerna. Så var det när förra generationen drev gården och så är det nu.

-Politikerna säger att vi inte behöver oroa oss. De värderar djuren i miljön och dessutom gör rasrisken vid Säveån att det är olämpligt att bygga bostäder här, säger Birgitta Börjesson.

Däremot skulle de vilja bygga ut lagården med plats för 75 kor och installera en mjölkgrop, gärna med fönster utåt så att besökare kan titta in och se hur jobbet går till. Ett nytt fodersystem skulle också behövas och hoppet står till politikerna.

-Vi hade dem på besök och visade markerna kring Säveån. Så vackert som det är där, går det inte att få utan betesdjur, säger Birgitta.

Det stadsnära läget lockar också många besökare till gården. Kåhögs gård kommer på andra plats i landet när det gäller publik vid vårsläppet av kor ut på bete.  5 000 personer köade och njöt trots att årets vår var så kall att korna fick stallas in några dagar igen efter släppet. Betessläppet annonseras av Arla och tanken är att besökarna ska anmäla sig på nätet, men Birgitta säger att många ringer direkt till henne och frågar om de får komma.

Hon och maken Lars-Inge tar emot praktikanter från lantbruksutbildningar och PRAO-elever från vanliga skolan. Men det ska vara elever som ringer själva eller knackar på. Att bli placerad på ett lantbruk om man inte själv vill är ingen idé och det är skälet till att paret Börjesson tackat nej när kommunen vill placera ut arbetslösa ungdomar.

- De ska vara intresserade och inte bara stå och sucka, säger Birgitta Börjesson.

Även gårdsbesöken är många och av olika slag. Birgitta berättar om den aktiva pensionärsgruppen som gärna klättrade upp för trappan till fikarummet efter rundvandringen bland korna. Och förberedelseklassen med nykomna invandrarbarn som blev ett givande möte.

Kåhögs gård är även en Arla miniorgård dit barn mellan sex och nio år gamla får komma på besök. Det är roligt säger Birgitta, men helst vill hon ta emot äldre barn och skolbarn som får återkomma flera gånger.

Hon vill berätta om djuren och om hur mjölken produceras. Med lite äldre elever skulle frågeställningarna bli intressantare.

-Då skulle jag kunna gå in mer på hur kon fungerar och berätta mer om fodret och vad man kan få ut av kon, säger hon.