Björn Galant: ”Äganderätten är en jättefin sak”

Det var skogsvägen som ledde Björn Galant in i LRF. Han höll på med utbildning och rådgivning på Skogsvårdsstyrelsen då man en dag år 2000 ringde från LRF Skogsägarna och hörde om han ville börja jobba med liknande frågor hos dem istället.

Och så rullade det på, med framförallt skogsaktiviteter och utbildningar för utbor, fram till stormen Gudrun 2005 då Björn Galant blev näringspolitisk handläggare med ansvar för infrastrukturfrågor.

– Det handlade om el, telefoni, vägar, post och bredband. Många tyckte att elnätet på landsbygden var dåligt och rassligt. Elbolagen förnekade detta. Men Gudrun visade tyvärr att vi hade rätt, säger Björn Galant.

Och LRF var synnerligen drivande i lagändringen som gav rätten till ersättning efter 12 timmars elavbrott, något som elbolagen kraftigt ogillade.

– En väldigt positiv sak som kom ut av detta var att elbolagen inledde en massiv investering i elnätet, som visade sig genom att 4 500 mil elnät, på lägre spänningsnivå, grävdes ner på landsbygden.

Landsbygden kopplades upp

Om elnätet var den stora frågan i samband med Gudrun, så satte stormen Per mer fokus på kommunikationen. Mobilmasterna slocknade och omöjliggjorde kommunikationen mellan dem som skulle röja efter stormen, vilket innebar stora faror. Och då kom mobiltelefoni och bredband på allvar upp på agendan.

– Nästan ingen hade fiber på landsbygden. 2008 var det 1 procent, nu är det 50 procent. Men då var frågan hur man skulle locka ut marknaden att vilja bygga bredband. Det gällde att få byarna att engagera sig, och det gjorde de. De upplät mark, grävde och la ner en massa ideella timmar på möten får att få marknadsaktörerna att vilja bygga. Det var ett fantastiskt engagemang, och jätteviktigt för att koppla upp landsbygden. Och det har inte stannat av, men nu är det oftast större marknadsaktörer som fortsätter att bygga ut fibern i Sverige.

Dialog mellan turismföretag och markägare

2012 ärvde Björn Galant allemansrättfrågorna av en kollega som gick i pension. Fiberarbetet och elnätsarbetet hade redan då fått honom intresserad av den närbesläktade äganderätten.

– Där tycker jag att vår största framgång var projektet ”Turism på annans mark”. Det handlade om att få till samverkan mellan turismföretag, som inte äger egen mark, och markägarna. Jag och en representant för turismföretagen reste runt i landet och ledde rundabordssamtal mellan olika intressenter. Jättebra och roliga samtal! Vi tog fram sex exempel på avtal om hur samverkan kan se ut. Det åstadkom en förflyttning till det bättre och en förståelse för att turismföretag behöver prata med och ingå avtal med markägare om de vill bedriva turistverksamhet på deras mark, berättar Björn Galant.

– Äganderätten är en jättefin sak, att se hur markägare vårdar och månar om sin mark. Det har varit så intressant att få arbete med den frågan.

Knyt inte näven i fickan

Både vid den turnén och i andra sammanhang har Björn Galant varit ute och träffat medlemmar, ända fram till pandemin.

– Det har alltid varit en trevlig känsla, att bli hämtad vid tågstationen av någon från lokalavdelningen, få en rundtur i omgivningarna och sedan ett möte i någon mysig bygdegård.

Nu sker mycket via Teams, praktiskt, men inte lika personligt.

Och idag ser arbetsuppgifterna lite annorlunda ut med samordning av enhetens frågor. Björn Galant sitter med utredningen om strandskyddet och undantag för jord- och skogsbruk och han undersöker om elnätet kan användas mer effektivt, för att därigenom minska markintrång.

Det Björn Galant gärna vill skicka med till LRFs medlemmar är, att om man är med i en organisation som LRF, så ska man inte gå runt med knuten näve i fickan eller sitta tyst och vara frustrerad. Man ska istället signalera sitt problem och berätta varför det måste lösas.

– Motioner och skrivelser, det är den levande folkrörelsen. Och vägen till påverkan är inte så lång som en del tror, säger Björn Galant.