Fina odlingar kräver flinka händer

Tomas Stenhuse skrattar ursäktande och viftar undan berömmet. Från Stenhuse gård i Sanda socken på Gotland har nämligen Nobelfestens middagar, kronprinsessan Victorias bröllop och Sveriges ordförandeskap i EU hämtat sina primörer.

Medvetens satsning, stort mod, kunskap och starkt nätverk till trots. Tomas Stenhuse är extremt tydlig:

– Detta är en verksamhet som är beroende av händer, skarpa ögon och engagemang. Under sex månader måste alla våra anställda vara på topp. Vår organisation måste fungera varje dag, annars fallerar den.

Kunderna förväntar sig packade pallar och välsorterade ton med grödor. Lastbilarna står i rad på gårdsplanen redo att köra dem till den väntande färjan. Gotland är en stor exportör av livsmedel. Närmare 80 procent av allt som produceras på ön transporteras till fastlandet eller på export.

"Klarar oss inte utan säsongsarbetare"

Många lokala företag på Gotland är också beroende av Den gröna näringen.

– Vi klarar oss inte utan säsongsarbetare. De ska ha bra betalt – för de kan plocka bär, skörda sparris och jobba. De är kunniga och effektiva. Vi erbjuder bra boende och betalning, följer avtal och engagerar oss i deras vistelse. Här har de arbete under 5-6 månader, berättar Tomas.

Under valrörelsen, innan och efter, har han haft kontakt med politiker, myndigheter och tjänstemän. Han fann en stor okunskap. De förstod inte vad en kvalificerad odling med specialgrödor kräver för insatser. Men han upplever en förflyttning och en ny ståndpunkt.

– Det är fortfarande en hel del praktiska frågor vi behöver hantera. Som hur våra anställda ska få sin månadslön. Vanligt konto och kort funkar ju inte enligt våra regelverk. Men jag känner ändå en vilja. Steg för steg blir det bättre. Som arbetsgivare har jag också ett ansvar att guida dem rätt, konstaterar Tomas.

Men han ångrar inte förändringen Stenhuse gård gjort från mjölkgård till rotfruktsodlare. Och absolut inte klivet vidare över till specialgrödorna sparris, jordgubbar, ramslök, hallon och kronill. Det lyser i ögonen på Tomas när han nämner sin nya familj av grödor.

– Vi tog steget in i finrummet. Det visste vi inte, men så var det. Vi träffade rätt. Sparris blev grejen bland kockar och på restaurangerna. Efterfrågan växte enormt. Överallt. Även inom handeln. Och vi hade lärt oss vad sparrisen krävde, minns Tomas.

Sporrad till att ta nästa steg

En tredjedel av omsättningen kommer idag från den gröna växten. 19 hektar ger närmare 42 ton grön sparris och cirka 4 ton vit. Stapelvaran jordgubbar svarar för nästa tredjedel och resterade svarar krondill, ramslök och hallon för.

– Jag har sökt grödor som förlänger säsongen och gör det möjligt för våra anställda att få arbete och sysselsättning under den tid de är hos oss. I somras stängde jag ner självplockningen eftersom våra medarbetare annars inte fått tillräcklig försörjning, berättar Tomas.

Att kockarna på Nobelfesten, vid hovet och de som arrangerar Sveriges internationella representation väljer primörer från Stenhuse gård i Sanda socken på Gotland sporrar Tomas Pettersson till nästa steg. Han står i begrepp att börja skörda sparris från ytterligare några hektar.