Körsbären väntar på Sara

Upp och ner. Det blir livet för Sara Tunegard efter jul. Då väntar en vardag på gården i Nya Zeeland. Lågsäsong i spannmålen hemma byts ut mot skörd i körsbärsodlingen Down Under. Gutamål blir engelska.

Sara Tunegard har burit på sin plan under en tid. Ett utbyte under gymnasietiden blev det inte. Men någon gång skulle det bli av. Så kom möjligheten.

– Nu har vi mindre att göra här på gården. Så under tre till fem månader har jag möjligheten att åka ut och jobba på andra ställen, få annan lantbrukserfarenhet och se hur det fungerar hos andra, i andra länder, berättar Sara.

Körsbär, lamm, ankor, höns och hästar

Hon ska bo och jobba mot kost och logi på en mindre gård som är körsbärodlare utanför Amberley. De håller även lamm, ankor, höns och hästar. En betydande del i verksamheten är gårdsbutiken med försäljning av de blommor som odlas på gården.

– Visst, det är en utmaning. Jag vill passa på att få erfarenhet. Lära mig en ny kultur och språket på riktigt. Hur ett annat land fungerar. Sedan drar naturligtvis landskapet, kulturen och naturen, säger Sara.

Generation 19 på släktgården

Hemma finns släktgården. Hon är generation 19. Här finnas 300 hektar växtodling och 700 hektar skog att hantera. Tidigare höll familjen dikor och Sara har hunnit jobba på en grisgård efter examen. Hon har också en klar bild av sitt framtida scenario efter utbildning till lantmästare eller AGRO-tekniker:

– Ska man driva ett företag måste det gå runt. Att jobba med växtodling, grisar och dikor är kul, men jag skulle gärna kombinera det med att vara rådgivare - för det sociala, att dagligen kunna träffa kollegor och utbyta erfarenheter, säger hon.

Utmaningar varje dag

Sara är precis som alla jag möter stolt bonde. Stolt gotlänning. Hon trivs med sitt jobb. Livsmedel och mat. Det som ställs upp på borden i alla svenska hushåll till frukost, lunch och middag är hennes och kollegornas verk.

– Som bonde blir du en problemlösare. Varje dag finns nya utmaningar. Ibland är det svårt. Men härligt när man kommit vidare. Visst önskar man att konsumenten förstod detta. Och att vi behöver få en rimlig del för att kunna fortsätta, säger Sara.

– Ingen verkar reagera på att maten som importeras är mat som vi inte ens själva hade fått producera. Det är tråkigt, att så många kommit så långt ifrån hur mat produceras. Vi måste alla göra vad vi kan för att ändra denna bild.

Aktiv i LRF Ungdomen

Sara Tunegard är aktiv inom LRF Ungdomen, något hon uppmanar alla ”som har åldern inne” att engagera sig i. LRF Ungdomen är en träffpunkt för likasinnade, ett forum för viktiga frågor men också för unika studiebesök och fester. Viktigast är ändå möjligheten att knyta kontakter och hitta nya samarbeten, betonar hon.