Artskydd i skogen - Lantbrukarnas Riksförbund

LRF har länge arbetat för en ändring av artskyddsförordningen

Den förra regeringen beslutade i juni 2022 att ändra den kritiserade förordningen. Artskyddsförordningen har tidigare inneburit att alla fågelarter haft ett lika strikt skydd som de allra mest sällsynta arterna i Sverige. Genom förändringen kommer skogsägare förhoppningsvis inte längre hindras från att bruka sin skog när det förekommer vanliga fåglar som inte påverkas nämnvärt av skogsbruk.

Regeringens beslut var en delseger men det behövs fler åtgärder för att komma tillrätta med de mycket omfattande problem som finns kring dagens artskydds- och ersättningsregler. Utan en helhetslösning kommer landets skogsägare fortsatt befinna sig i en osäker situation.

Två viktiga principmål

LRF har under åren drivit flera rättsprocesser i domstol för enskilda medlemmar i frågor av principiellt viktig karaktär.

Trots domar om ersättningsrätt måste skogsägare fortsatt stämma staten

Följande menar LRF behöver genomföras:

Nationell fridlysning syftar i stor utsträckning till att undvika att vissa blommor plockas. Många av dessa arter, till exempel flera orkidéer är ganska vanliga. Att inte plocka en blomma innebär ingen samhällskostnad, men däremot att stoppa skogsbruk för tusentals skogsägare. Även om det skulle vara möjlig att få dispens skulle efterlevnad av lagen kräva en omfattande byråkrati, där skogsägaren måste få beslut både från Skogsstyrelsen och länsstyrelsen.

Artskyddet har inneburit att myndigheterna börjat ställa krav på att skogsägare ska genomföra omfattande inventeringar för att bevisa rätten att bruka sin mark. Detta trots att den pågående markanvändningen är grundlagsskyddad. I praktiken innebär det ofta att skogsägare själva ska ta fram underlag för den inskränkning man ska utsättas för. Ibland kan utredningskraven vara så stora att det småskaliga skogsbruket görs olönsamt.

Den som idag hindras att bruka sin skog hänvisas till att stämma staten i domstol för att få den ersättning man har rätt till enligt grundlagen. Systemet riskerar leda till mängder av domstolsprocesser och kostnaden vägs aldrig mot vinsten när skogsbruket hindras. Genom att tillämpa formellt skydd istället skulle artskyddet bli mer rättssäkert, domstolsprocesserna skulle undvikas och det skulle bli tydligare vilka rättigheter markägare och staten har i framtiden.

För att undvika att betala ut ersättningar utan att säkra framtida anspråk kommer staten i många fall tvingas till ett formellt skydd. Men dagens skyddsformer är inte anpassade för artskyddet. Skyddet måste i möjligaste mån kunna kombineras med brukande och kunna tidsbegränsas eftersom arter kan flytta på sig oberoende av markanvändningen, till största samhällsekonomiska nytta.

Idag kan små miljöföreningar överklaga avverkningar utan något kostnadsansvar, med hänvisning till Århuskonventionen. Skogsägare tvingas på egen bekostnad försvara sin rätt att bruka skogen. För den överklagande föreningen innebär det inga risker, man kan utan eget ansvar lägga över kostnaderna för domstolsprocesser på staten och skogsägaren.